hon förstår sig på säkerhet

Så här brukar det låta hemma hos oss.
Jag: Vill du cykla på din lilla cykel?
Sally nickar, men knatar först ut i hallen. Där pekar hon mot kroken på väggen och säger hm, hm mycket bestämt.
Jag: Vill du ha hjälmen?
Sally nickar mycket ivrigt. Sen går hon tillbaka och cyklar.

Ikväll tänkte några av oss köra bil till Stockholm, men Sally verkar föredra cykeln.
Det är ju okej så länge hon har hjälmen. Vi sätter henne på släp där bak.

snart börjar vi om igen

Jag har en splittrad läsekrets på den här bloggen. En del vill se fler bilder på mig (tack tack), andra vill veta allt om Sallys språkutveckling.
Info för er med intresse för dagisnyheter:

I augusti börjar Sally på nytt dagis. Hon verkar trivas finfint på det nuvarande, men har fått plats på ett som är mycket närmare vårt hem. Eftersom det är skönt att sova länge på morgonen gör vi såhär.
Ett plus är att det blir ännu en inskolning, vilket betyder ännu en inskolningsföljetong på bloggen!

ett mycket bra köp

Jag köpte en spade för 10 kronor till Sally. I helgen har hon grävt sig runt i staden. På söndagen kom hon nog upp i tre timmars grävande.

• småsten utanför vårt hus
• fimpar och skräp på Konsul Olssons plats
• sand på lekplatsen vid Gröningen.

omvänd sortering

Är inte Sally för stor för det här?
Nä, säger hon och skakar på huvet när jag frågar.

hade du litat på de här barnen?

Vi har en vän till familjen, Anita, som bor i ett nästan perfekt hem i Lund. Om jag fick välja vilket hus jag ville i hela världen skulle jag välja Anitas.
Vi hade kusinträff hemma hos henne i förra veckan. Fem kusiner, våra sju barn under fyra år och några mormödrar. När det var dags för fika fångades några av barnen in för smörgås i en blommig soffa.
Om jag varit Anita hade jag aldrig låtit dem sitta i min nyinköpta soffa. Men så tänker inte Anita. Hon lät dem äta sina mackor i lugn och ro.

De fick även hoppa i hennes säng, rita med tuschpennor och äta på klädda stolar i finrummet.

Här pratar vi genuin gästvänlighet.
Storslaget! säger jag.
Dessutom var allt väldigt gott, vilket inte minst Maj i grön klänning höll med om.

barn har känsla för kvalitet

Den osannolikt sega gårdagen kröntes med att jag fick slänga en text jag lagt två arbetsdagar på. Det visade sig att storyn redan hade varit i tidningen.
Som tröst gick jag med jobbet på after work.
Eftersom vårt hus var tomt på familjemedlemmar fick Sally följa med. Inte henne emot. Hon tyckte det var bra på Bishop's Arms. En hel tallrik pommes frites och gapiga vuxna som skrattade högljutt.
Det enda dåliga var den öppna spisen. "Trist med sån billig fejk", sa Sally när hon såg den.

vad ska vi göra i dag då

Ledig fredag, nästan en repris på förra.
Skillnaden är att i dag har lönen kommit. Första hela lönen sedan i höstas. Synd att bara låta den sitta där på kontot. Ensam, orörd. Jag och Sally måste nog sysselsätta den innan den äts upp av nått tråkigt konto, som ett matkonto.

de gillar visst rosa

Vilken otroligt långsam dag. Den sniglar sig fram.
Det blir bättre sen. Jag har bokat in roliga saker till nästa vecka. Men i dag alltså. Jag bara väntar på att klockan ska slå fem så jag kan gå hem.
Tittar på bilder som Anders har tagit. Han gör en hel del fina faktiskt, som den här sviten.

frisyrerna, januari 2009

Det fanns en tid när både jag och Sally var mörkhåriga.

det fanns för lite choklad

Medan jag lagade mat fick Sally choklad som mormodern haft med sig från Göteborg. Sockerfri, men ändå choklad.
Den tog slut fort.

Sally blev arg för att hon inte fick mer.

sjukbilder utan text

det är för mycket vår för att hinna blogga, och för mycket jobb. 

ikväll kanske!

bara grisarna saknades

Vi hälsade på hos djuren på Fredriksdal. Man får det fast man vabbar. Sally var inte nära några barn eller djur. Kanske lite nära en ko nu när jag tänker efter. Förlåt kon.
Men det var väldigt trevligt där i stallet.

Jag fick en gullighetschock. Alla djuren utom grisarna hade fått ungar.

Sally fick en kochock.
Hon stod på en trappstege, en halv meter från en ko, när den plötsligt vred huvudet och gäspade. Synd jag inte lyckades fånga Sallys min på bild. Jag prioriterade istället hennes desperata utfall mot mig.
Det var nog ändå rätt.

De stora grisarna är inte jätteroliga. Alltid när jag går förbi ligger de stilla i gyttjan. Men ändå lite taskigt att sätta så högt stängsel att barn inte kan se dem.

Efter djurchockerna vilade vi med varsin bok och tidning på en bänk.

vi har blivit fler igen

Förra året bodde en blåmesfamilj i vår ventil utanför köksfönstret.
Vid kvällsmaten i dag upptäckte Amanda att de är tillbaka. In genom luckan masade sig en fin liten fågel:

Amanda: Tycker vi om att de bor här?
Anders: De stannade ju inte så länge förra året, men jag vill gärna ha min ventil.
Jag: Din ventil?
Anders: Ja. Som jag brukar vädra med.

Halleda. Så här är det familjen: Vi älskar att de är tillbaka! Det var ju hur kul som helst att följa dem förra året. Frågorna hopar sig redan:
Är det samma blåmesar?
Kommer pappafågeln att äta sig så tjock att han inte kommer in?
Kommer vi att lyckas se ungarnas flygfärd?

naj, naj, naj

Sally motarbetar bloggen om sig själv.
Hon kan vara sitt nöjdaste jag, i soffan med äpplebitar och film på teven. Men sätter jag mig vid datorn tar det ändå bara en sekund innan hon med förtvivlad blick kommer springande och säger nått som låter som "naj, naj, naj". Fäktar med de små armarna gör hon också.
Än så länge ursäktas hon på grund av sjukdom. Jag finner mig och återgår till platsen bredvid henne i soffan. Men snart, snart ska här börja uppfostras så det står härliga till.  

bäst på tv just nu

Det blir mycket tv för Sally dessa dagar. Min tänkta maxdos på en halvtimme om dagen är fetöverskriden. Men det känns okej.
Nyss skrattade Sally från tvsoffan, skratt med ljud. Tyvärr missade jag det roliga, nånting i "Drömmarnas trädgård".
Annars skiljer hon sig inte från sin målgrupp, hon gillar "Teletubbies".

kanelbulle i motljus

Man har ju hört ordet några gånger. "Han vabbar idag", "Nu vabbar hon igen". Jag vet inte vad jag hade tänkt mig, men jag har inte förknippat det med något trevligt, mer med besvär.
Ingen har berättat om den feberfria dagen, eller de 48 friska timmarna hemma efter magsjuka.

Jag tog med den svaga men glada Sally till skogen. Där fanns vitsippor, kanelbullar och tanter med läppstift och små hundar som vi kunde klappa.

Sen gick vi till havet. Sally sov i vagnen, jag sov på en solstol signerad Helsingborgs kommun.
Om det är så här trivsamt att vabba kan jag tänka mig att göra det även för andras barn. 

only for you

Den här bloggen har i genomsnitt åtta besökare per dag.
Det betyder inte att det är en blogg med få besökare. Det betyder att det är en exklusiv blogg.
Man kan betrakta den som ett ovanligt särtryck, en specialutgåva för folk med ett specialintresse, ja just så, en specialutgåva som väldigt få har kommit över.
Så ser jag på de här åtta besöken. Topplistor är inte allt!

ta de här ölen, sa Sally

Lördag: Helsingör.
Söndag: (kräk)sjuk Sally.
Hoppas inte det finns ett samband.

vi har obegränsade resurser här hemma

På dagis betyder fruktstund att tio-tolv barn delar på en stackars banan. Här hemma får man en banan var. Det är mer lagom tycker både jag och Sally.

videokväll hos Signe

Min nya linje är ju att ropa hej innan jag är över bäcken.
Därför ropar jag: Just nu är Sallys sovtider perfekta! Hon somnar sju, vaknar sju.
Det enda minuset är att jag bara träffar henne två timmar om dagen. Det är för lite.

För att utöka vakentiden släpade jag i kväll iväg henne till Signe som höll dem vakna ända till klockan åtta.
De åt pannkakor, apelsin, tiggde gurka...

...och satt i fåtöljer och såg film med Pettson och Findus.

tre bra saker

Amanda har tagit körkort. Väldigt otroligt duktigt. Hurra för henne!
Sallys evighetssnuva är borta.
Och jag ska få gör ett jobb om en hundvalp idag (visserligen har den ett brutet ben, men ändå).

säg hej till familjen

  

Det går inte att fotografera den här familjen. En rör sig hela tiden, en vill inte vara med och den tredje tror att man måste titta in i kameran varje gång någon fotograferar.

Som fotograf borde han veta bättre.

Trots dessa brister lyckades jag fånga alla på samma bild idag. Det måste vara ett tecken på att våren är här.

istället för konstrundan

Det är ju ändå konstrundetider, så jag gjorde Sally till en installation.
När jag blir berömd konstfotograf och intervjuas ska jag säga att mitt arbete med bilden, "påskägg" heter den, inspirerades av en svår sjukdom.
Öroninflammation är inget att skoja bort.

Sen övervägde jag att klä ut Sally till en påskkärring. Men det behövdes inte. Hon såg rolig ut ändå.

jag ville skoja

Jag glömde 1 april!
Jag som skulle lura er. Skit också. Det måste ha varit sjukorna som distraherade.
Ska skärpa mig till nästa år.

Nu väntar påskfest nummer ett, lunch i Lund. Om jag är frisk, om Sally är frisk. Vem ska bestämma det kan man fråga sig.
Jag/termometern/Sally/påskharen?

c-vitaminer är ju bra

Jag och Sally äter äppple.
Vi tänker på ordspråket om äpplet och doktorn, nått med att äpplet håller doktorn borta.
Sally har speciell ätstil. Hon tar en äppleskiva, idisslar den noga, sen tar hon ut de tuggade smådelarna och lägger dem på soffan.
När jag frågar varför hon äter så konstigt tittar hon på mig som att jag är helt trög.