oförutsägbarheten, del 1

Att lägga Sally är ofta en utdragen historia. Inte sällan med bråk om hur många böcker man ska läsa eller exakt hur man ska sitta i hennes säng. Hon ska leka med napparna, hämta nytt vatten, upp och kissa, sjunga tjugo sånger.
Det kan ta upp till 90 minuter från att man går in i sovrummet till att hon är sovande.
Eftersom jag inte lagt Sally på länge såg jag i kväll ändå fram emot att göra det. Jag hade laddat för oändligt antal sagor.
Men innan jag började på bok två sa hon att jag bara skulle läsa halva.
Förvånad gjorde jag som hon sa och såg istället fram emot att få prata länge med henne när vi hade släckt och lagt våra huvuden på kudden. Då vände hon ryggen till mig och efter ungefär en minut hördes ljuden av en sovande Sally.
Är det så jobbigt att få ett syskon?

snälla vänner och släktingar

En bra sak med att vara nyfödd är att man får många presenter. Åtminstone om man har turen att födas in i den här familjen.
En rolig apa från föräldrarnas jobb, en filt från stockholmsemma och en pyamas av storasyster.

mysigt i Malmö

Filmtime mitt på söndan, med kusinen. Ganska bra film om en liten kanin. Kanske hette den Hopp.

en månad idag

mormor har många leksaker

Anders och jag har haft en ambition att lära Sally att "put it back". Plocka i ordning innan man tar fram något nytt.
Man kan nog säga att det har gått sådär.

inga arrangerade bilder - än

Jag trodde det skulle lägga sig, det här otroliga intresset för lillasystern. Men flera gånger om dagen ber Sally fortfarande om att få hålla Ebba.
Ganska fantastiskt att hon så snabbt verkade se henne som en självklar familjemedlem.

Så klart kommer det också små protester.
- Hjälp inte Ebba, sa Sally igår.
- Du ska bara hjälpa mig. Med allt.
Och då gjorde jag det.

mission impossible - det gick

Jag har alltid haft lite svårt för föräldrar, alltså folk med barn. Jag kan inte helt sätta fingret på varför, men det har något att göra med en slags självgodhet.
Kanske blir man sån av situationer som ikväll då jag förvandlade två gråtande/skrikande barn till två sovande. Att på en halvtimme lyckas vända total frustration till total harmoni ger en svårslagen stolthetskänsla som kan ge just ett sånt där lite självgott tillbakalutat leende.
Men just ikväll tillåter jag mig att behålla det.

hur förstående måste jag vara..?

Jag: Sally kom nu då. Jag fryser.
Sally: Men jag väntar på Emma faktiskt. Hon vill inte gå själv.
Jag: Nänä. Men kan hon inte skynda sig.
Sally: Nä. Det kan hon inte.

en sölig kompis

- Kooom Emma! Skynda dig! Jag orkar inte vänta mer på dig, ropade Sally.

låtsaskompisen har flyttat in

Vi är själva nu, jag och de två små. Anders har börjat jobba igen och för att riktigt testa oss började han med en kvällsvecka.
För att riktigt testa mig lanserade Sally samtidigt en låtsaskompis. I går fixade jag därför mat till tre barn, bytte blöja på två och väntade vid toaletten med en.
Det gick, men nu håller jag ändå tummarna för att låtsaskompisen väljer att sova över på dagis.

38 grader

Handikappbad är bra bad, tyckte Sally efter att ha badat på morfars jobb. Inte så konstigt hon gillade det. 29 grader i bassängen, 38 i bubbelpoolen.

sova hos systrar

Ebbas livs bästa sovstunder har varit hos Amanda och Lisette. De verkar ha en special touch de där storasystrarna. Nästan så jag blir avundsjuk.

bra för barn

Fin utställning på Landskrona museum, om Beatrix Potter. Den var rolig både för treåriga Sally och för hennes nioåriga kusiner.

Ebba har växt

Tänk så snabbt bebisar blir stora.
Och vilken tur att vi köpte en dubbelvagn så båda får plats.

bara i Danmark

Bara i Danmark betyder skinkmacka till barn att de får en såhär fin tallrik.

hon är allt lite dansk

Jag frågade Anders om han tyckte det var okej Sally hade både kjol och klänning när vi skulle till Helsingör idag. Uppdragna till näsan.
Eller så sa jag inte.
Jag sa: Do you think it's okej she looks crazy on our utflykt?
Anders: Så ser ju alla ut i Danmark. Hon kommer att smälta in perfekt.

så rätt man kan ha

I måndags sa jag till en kompis att det här med två barn verkar ganska hanterbart så länge båda mår bra. Speciellt när man är två vuxna som tar hand om dem.
Det senaste dygnet har först Sally varit sjuk och sen Ebba, med viss överlappning i mitten. För säkerhets skull slog Sally till med två sjukor.
Nu vet vi hur det är och behöver inte testa igen, tack.

ingen sjukhusskräck här inte

Om någon undrade så vet vi nu att Ebba inte behöver hörapparater.
Vi vet också att hon precis som sin syster trivs bra bland vårdpersonal. Så bra att hon ligger och smajlar.

söligt ställe

"Ska det här verkligen kallas snabbmat? Det har ju gått flera minuter."

bor hon verkligen här?

En del saker är onekligen annorlunda nu jämfört med när Sally var ny.
Men en känsla jag känner igen är den när man fixar något i köket, går in i vardagsrummet och liksom på nytt upptäcker att det ligger en miniperson och sover i ens soffa.

Ebba är kanske indian

När jag fotar Ebba med iPhonen blir hennes ansiktsfärg röd.
Ni som träffat henne live vet att hon inte är riktigt så knallröd på riktigt.
Är det för att hon är så ny och har nästan genomskinlig hud? Mystiskt är det i alla fall. Och Sally ser i jämförelse ut som en blekhyad cowboy.
Vi måste nog ut i solen nån dag snart. Kan inte hålla fast vid det här innelivet så länge till.

morgonmys i sängen

kurragömma

-Jag har gömt mig, mamma!

en lite större 2011a

Att lillasyster en dag ska börja skolan känns just nu väldigt avlägset. Men när det väl blir dags kanske hon blir klasskompis med Sallys kompis Annie.

när ska jag få bestämma?

När Sally var ny fick hon en väldig massa kläder. Lydig som jag är satte jag på henne allt hon fick. Det mesta var fint, men det fanns en del jag inte riktigt gillade. Sånt som inte kändes som Sally.
När hon blev större fick jag inte välja alls, för det vill Sally själv göra. Med all rätt, det är ju hon som ska ha det på sig.

Inför nya bebisen tänkte jag att jag skulle välja själv och bara ta på henne kläder jag gillar, oberoende av vem de kommer från. Jag menar, de är inte små så länge, bäst att passa på.
Men tji fick jag. För Sally ska tydligen bestämma även över lillasysters kläder.

Kanske får jag vara glad så länge jag får bestämma vad jag själv har på mig.

trötta nu

Tänk att jag kan fota mig själv i sömnen. Man får såna oanade talanger när man får barn.

vem är nu vem

Det gäller att man tar rätt bebis.

"jag kunde!"

Alla knapparna knäppta. Plus en knut på skärpet runt magen.
Det kanske är amningshormonerna, men jag började gråta så stolt jag blev.

tur pottan är flyttbar

Man vill ju inte missa något bara för att man behöver kissa.

amningen ger nya lekar

Jag sitter och ammar, tittar i min telefon och hör inget från Sally.
När jag tittar upp igen har hon fixat picnic till hunden Viggo.

Sally felsöker lillasyster

Lillasyster gråter.
- Hon vill ha mat mamma! ropar Sally.
- Men jag fotograferar, jag kan inte ge henne mat nu.
- Hon vill ha nappen!
Men någon napp fanns inte i närheten.

Fingret funkar ju också bra.
Hon är inte dum den där Sally.

en säkerhetsfråga

Är min arm en tillräcklig barriär eller är det helt förkastligt att låta en nyfödd sova så nära en treåring när man vilar lite på dagen?

vi har det ganska mysigt

sova med syster

Det bästa med Sallybebisen var när hon sov på ens mage, brukar Amanda säga.
Tur att vi fick en till som gillar just det.