Det kanske är amningshormonerna, men jag började gråta så stolt jag blev.
söndag 8 januari 2012
"jag kunde!"
Det kanske är amningshormonerna, men jag började gråta så stolt jag blev.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Det kanske är amningshormonerna, men jag började gråta så stolt jag blev.
- för mamma, lillesyrran och andra som inte är här
Det kanske är amningshormonerna, men jag började gråta så stolt jag blev.
Om mig
Bloggarkiv
-
▼
2012
(346)
-
▼
januari
(34)
- oförutsägbarheten, del 1
- snälla vänner och släktingar
- mysigt i Malmö
- en månad idag
- mormor har många leksaker
- inga arrangerade bilder - än
- mission impossible - det gick
- hur förstående måste jag vara..?
- en sölig kompis
- låtsaskompisen har flyttat in
- 38 grader
- sova hos systrar
- bra för barn
- Ebba har växt
- bara i Danmark
- hon är allt lite dansk
- så rätt man kan ha
- ingen sjukhusskräck här inte
- söligt ställe
- bor hon verkligen här?
- Ebba är kanske indian
- morgonmys i sängen
- kurragömma
- en lite större 2011a
- när ska jag få bestämma?
- trötta nu
- vem är nu vem
- "jag kunde!"
- tur pottan är flyttbar
- amningen ger nya lekar
- Sally felsöker lillasyster
- en säkerhetsfråga
- vi har det ganska mysigt
- sova med syster
-
▼
januari
(34)
Bra med syskon. Då vill man vara stor och kunna själv. Angående gråtandet så läste jag GP i dag att nyförlösta gråter HELA tiden den första veckorna!!!!
SvaraRaderakram från mormor