vi hatar inte busfabriken

Innan jag fick barn hörde jag mycket dåligt om Busfabriken. 

Hemsk miljö. Otrevliga barn. Äcklig mat. "Hur kan man vilja ha kalas på en så ocharmig plats?!" ojade sig folk.

Allt var dåligt.

Efter att ha varit där tre gånger förstår jag ingenting. Det är ju ett fantastiskt ställe.

Kanske inte estetiskt eller ljudmässigt, men om man tittar på barnen kan man ju inte tycka annat än bra.

 

Sally har alltid haft roligt. I helgen var hon där i nästan tre timmar. Hon hoppade och skrattade sig igenom besöket. 

Även Ebba är eld och lågor. 

Storkusinerna hade också kul. 

"Jag hade kunnat stanna hur länge som helst", sa Mika. 

Det finns inte många platser som kan roa både 1,5-, 4- och 11-åringar.

morötter, ärtor och sallad

Jag skulle skriva om vår odling, men allt jag kan tänka på är mormor och Sallys hår.
Nästan samma färg, fall och form.
Jag kanske också ska bli likadan. Kunde bli en kul bild.

en liten hylla till små personer

Av allt vi har gjort i vårt hus är lilla hyllan i köket något av det bästa. 

Anders borrade upp den när Sally var ungefär ett år, till leksaker.

Senare satt hon där medan vi lagade mat. 

Nu är det Ebbas tur att sitta där och äta russin.

nära ögat

Anders var ute och slängde återvinningen.
Han kom in igen och frågade: Ska du verkligen slänga det här? och höll upp ett guldarmband jag ärvt av min farmor.

Eeeh nä.
Men det tyckte tydligen Ebba.

bakluckeloppis på Söder

Alltså loppis, vilken rolig grej.
Både jag och barnen var glada hela dagen.

Vi hade ett litet trauma inne på bajamajan. Sally trodde att en lastbil skulle köra iväg med toan medan hon var i den. (Jag hade uppenbarligen inte förklarat konceptet bajamaja helt perfekt.)
 

Förutom den skräcken var det hur kul som helst att sälja grejer.
Ebba bidrog genom att le uppmuntrande mot kunderna.

Sally tog hand om pengarna (se hennes väntande hand).

Första timmarna kom det supermycket folk.
Så värst rik blir man inte när allt kostar två eller fem kronor, men glad att folk vill använda det man själv inte behöver. 
Vi var så busy att jag inte hann sitta i strandstolen en enda gång.

När grejerna började ta slut blev det lite lugnare och Sally och storkusinerna lekte i bilen, vilket nog var dagens bästa ur deras perspektiv. 

efter regn kommer solsken

Ena dagen är det kallt och blåsigt och alla i familjen bråkar.

Nästa dag är man i en solig sandlåda i Ödåkra med två gulliga, grävande kompisar.

Man åker vidare hem, tar en öl från Mölle i trädgården...

... medan barnen leker med geggamoja.

Det finns många dumma uttryck och ordspråk. 

Men "efter regn kommer solsken" är ändå ett man kan lita på.

Synd bara att man aldrig vet när det vänder förrän det väl har vänt.

jag är platt och fin

Dialog med en morgontrött Sally som vägrar gå upp ur sängen:
 
- Kom nu Sally, vi måste gå upp. Din gamla mamma behöver frukost.
- Du är inte så gammal mamma.
- Nä, det är rätt. Jag bara sa så.
- Du är platt och fin.
- Hur då platt menar du?
- Ja, inte så bucklig i ansiktet som gamla människor.
- Aha, du menar rynkig? Det var ju kul du tycker jag är fin. Men rynkor kan väl också vara fint. Det kan se mysigt ut med lite rynkor i ansiktet.
- Mm, men jag vill mest vara platt.

dagens tips: Helsingör

Ebba trodde nästan inte det var sant när hon såg den långa korridoren från färjorna. 

Får man springa här helt själv?

På kulturhuset i Helsingör (som ju heter Kulturvaerftet, men det är omöjligt att stava till så jag säger kulturhuset), finns just nu en suverän barnutställning.

Utifrån författaren Ole Lund Kirkegaard har de byggt upp en liten värld med hus man kan klättra på, klossar man kan bygga med och brädor man får spika och såga i. 

Dessutom vänlig personal som uppmuntrar de små snickarna. 

Sally var eld och lågor. 

Ebba var lite arg när vi var där, för russinen i hennes ask tog slut. 

Men vi åker snart tillbaka.

Utställningen är kvar ända till 20 oktober.

paus på parkeringsplatsen

Småfolks djurkex är så goda att man kan behöva göra en liten kexpaus på parkeringsplatsen utanför Stattena centrum när man har varit och dansat.

En har kexen i höger kind, en i vänster.

vardagens små äventyr

Folk som gick förbi såg nog inget ovanligt den där fredagen i förra veckan. 

Men vi som var med visste att det var en ovanlig dag. 

För det var första gången vi hämtade Alice på hennes förskola. 

Vilket äventyr! som hennes mamma sa.

lyckan i ett bra träd

Vi ska inte flytta till Råå. 

Det vet vi efter att två helger i rad ha varit på husvisningar.

Däremot hade vi gärna flyttat med klätterträdet som var vid havet. 

längtan efter värmen är stor

- Du kan inte gå ut så bar Sally. 

- Men åååh, mamma. Det är ju vår idag.

- Jojo, men bara sju grader ute. 

- Jag har hämtat mina sommarskor, det räcker nog.

 

yohio är borta

Vi hade sorg i går.
De senaste veckorna har Sally tittat på klippen från melodifestivalen varje kväll innan hon har somnat. Sean Banan, Yohio, Robin Stjernberg och sen om igen från början.
I går kväll var de plötsligt borta.
Sorgen var enorm.  Jag har inte sett Sally så ledsen på månader.
- Men mamma jag älskar melodifestivalen! grät hon.
- Jag vill se yohio och robin stjernberg!
Jag letade runt på hela sajten, men de är borta. Finalen är inte heller kvar.

Fanns såna besvikelser innan internet? Det var ju inte som att någon plötsligt plockade bort ens favoritsektion från skolbiblioteket.

Idag hittade vi klippen på youtube, thankyou lord, men det är inte lika bra.
Youtube är svårnavigerat för en fyraåring.

ännu ett vårtecken

Hela vintern har vi letat efter katten Sixten.

Vi har ropat utanför hans hus, men ingen Sixten.

En dag frågade jag hans matte. Hon sa han tyckte det var för kallt för att gå ut så han stannade i soffan. 

I dag mötte vi honom äntligen. 

Han sprang emot oss, lite som lejonet i den där filmen på youtube, och vi klappade och klappade hans mjuka lilla huvud. 

Sen följde han oss en bit på vägen mot förskolan. 

Morgonsura Sally förvandlades till jätteglada Sally.

Så skulle det vara varje dag.

Barbie är utsläppt

I lördags pratade jag med en kompis om leksaker, att man inte måste köpa allt barnen gillar.

Det är ju en ganska vanlig reflex hos oss välbeställda föräldrar. 

Barnet gör en pärlplatta på förskolan - vi måste köpa hem pärlor! 

Barnet målar med vattenfärg - vi måste köpa ett staffli! 

Som exempel tog jag Barbie som Sally haft roligt med hos kompisar. 

Hon har inte några och jag tänker inte köpa, sa jag. 

Hon kan leka med dem hos andra. Då blir det desto roligare där.

 

När jag kom hem i går hade Sally plötsligt ett tiotal Barbiedockor.

Så kan det gå när man hittar storasysterns gamla leksaker på vinden.

Och ojoj så roligt hon hade med Barbietoaletterna och galaklänningarna. I två timmar hade hon suttit där ute och lekt, sa pappan.

En del leksaker kanske är så bra att man bör se dem mer som en mänsklig rättighet...

nu är det väl ändå vår

Äntligen är cyklarna framme igen. 

Och det som ibland känns som en något överdimensionerad cykelpark är ju alldeles lagom när man får besök av små cyklister.

vi säger hej till svengelskan

- Kan du gummifärga mig mamma?
- Va?
- Gummifärga!
- Men jag vet inte vad det är Sally.
- Så här med händerna.
- Aaah, du menar gimme five.
- Ja, det sa jag ju.

var ska jag sova?

Jag gillar att sova med mina barn. 

Jag tycker det är underbart att höra deras andetag när man vaknar på natten.

Mysigt att vara där när de vaknar. 

Dessutom praktiskt att slippa släpa sig in i ett annat rum alla gånger de har mardrömmar/ska kissa/vill ha välling.

Men ibland när jag ska gå och lägga mig kan jag känna att det vore schysst om de lämnade lite mer plats i sängen till mig. 

Bara lite.

stora tjejer och små

Vi var och mötte mitt gudbarn på skolgården när vi var i Stockholm.
Sally hade pratat i dagar om hur gärna hon ville träffa Malva.
Hon hade valt en speciell klänning att ha på sig. En som Malva nog skulle gilla.



När vi väl kom till skolgården var det lite osäkert huruvida Malva hade tid med Sally.  Det kändes i mammahjärtat när jag såg Sally stå där i utkanten av kompisgänget.
Men man kan ju inte tvinga en tioåring att leka med en fyraåring.
Som tur är är vände scenen kort därefter.
Verkligen tur. 

nej nej nej

Ebba säger mest nej nuförtiden. 

Kanske 800 gånger om dagen hör vi hennes nä, nä, nä!

 

Men det finns två säkra sätt att få henne att säga ja. 

Vill du bada?

 

Vill du borsta tänderna? 

Ebba visar vem som bestämmer

Jag har två gudbarn i Stockholm. 

Båda fick nya lillebrödrar i höstas. 

En av dem behövde passas en stund och jag var så stolt över Ebba som tog hand om honom så fint. 

Tills jag tittade lite närmare på bilderna. 

Inte konstigt han gjorde som hon sa.   

lite lika är vi allt

 

Ingen säger att jag är lik mina barn.

Det gör inget.   

Yttre likheter avgör inte om man känner samhörighet eller inte.

Ändå blir jag lite glad när jag för första gången ser en bild där Sally är lik mig som liten. Varför blir jag det?

(Okej att hon är mitt i en tugga.

Men likhet mitt i en tugga är ju också likhet.)