Ingen säger att jag är lik mina barn.
Det gör inget.
Yttre likheter avgör inte om man känner samhörighet eller inte.
Ändå blir jag lite glad när jag för första gången ser en bild där Sally är lik mig som liten. Varför blir jag det?
(Okej att hon är mitt i en tugga.
Men likhet mitt i en tugga är ju också likhet.)
Hon är lik dig. Och lik sin pappa. Och lite sig själv. Precis som det skall vara.
SvaraRaderaMormor