förtrollad av jordgubbar

Ebbas napp har växt fast. Hon släpper den knappt för att äta.
Men idag hittade hon något bättre än nappen. Så gott att hon glömde sätta i den igen efteråt.

vi blir nog inget familjehem

Under våren har jag tänkt mycket på möjligheten att bli familjehem, alltså det som tidigare hette fosterhem.
Jag skulle gärna hjälpa barn med behov.
Men så kommer dagar som idag då jag upprepade gånger har tackat himlen för att jag inte har fler än två att ta hand om.
Halleda vilken dag.

Båda barnen var hemma med mig. Ebba i efterdyningarna av febersjuka. Sally för att hon inte kände sig bra i morse.
Sally blev snabbt jättepigg och började reta Ebba.
För att inte bli tokig valde jag att gå ut. Det skulle jag inte ha gjort.
Ebba skrek som en tok så fort jag försökte sätta henne i vagnen.
Sally ville bara sitta i vagnen vilket fick mig att skrika "du är väl ingen bebis".
På apoteket fräste jag så högt att jag var rädd att personalen skulle ringa socialen.
Speciellt arg var jag på Sally som man lätt blir på äldsta barnet fast att det yngre är mer krävande.
"Ebba har ju precis varit sjuk, du måste visa lite hänsyn" vrålade jag.

När vi kom hem fick Ebba frispel. Två gånger. Först över att jag tog av henne den genomblöta regnjackan. Den skulle tydligen vara på även inomhus .
Sen för att hon ville ha ketchup. "Chup, chup", skrek hon på köksgolvet. Kastade sig bakåt på stenplattorna, slet upp kylskåpet, helt tokig.

Sen kräkte Sally.
Då bad jag Anders komma hem.
Hur skulle jag ha gjort om jag haft ytterligare en! Och kanske en med jättebehov hela tiden.
Svårt. Vi får nog skjuta upp de här familjehemsfunderingarna tills Ebbas frispel försvinner.
För det gör de väl..? 

men det svänger snabbt

Ena stunden utslagen i soffan. Nästa innebandy med storasyster.
Ännu en påminnelse om att barn inte är små vuxna.

sjukstuga

Man är ganska sjuk när man inte ens vill ha glass.

jag vill inte åka hem

Semester har aldrig varit min grej.
Jag brukar bli rastlös och bråkig när rutinerna bryts.

Men gamla hundar kan visst lära sig sitta.
Speciellt när man lyckas få ett svårsomnat barn att somna på ens mage.

viva espana

vad är väl en solsemester

Vi var på väg till Mallorca. Skulle bara inom Väla och köpa en solhatt.
Tre timmar senare är vi fortfarande kvar på Väla.
Först skulle vi äta. Sen ville jag köpa en väska. Sen skulle Anders bara kolla efter en jacka.
Undrar om det blir något Mallorca.

inget går upp mot stora tjejer

Jag lyckades inte riktigt fånga minen, men gissa om Ebba är stolt när hon får gå mellan Sally och Esther hem från förskolan.

kan nästan allt

Jag är så stor nu så jag kan börja skolan, sa Sally.
Nej nej nej. Du ska aldrig bliva större. Allt är så bra nu, okej.

vår lekplats

På vår lekplats vid kyrkan är aldrig några barn. Det är ett minus.
Där finns bara en rutschbana och tre gungor, det är också lite fattigt.
 
Men vi gillar den ändå. I fyra år har vi hängt vid den här rutschebanan. På väg hem från förskolan, efter kvällsmaten, på helgen.
Många timmar har det blivit och man ser nästan på Sally att hon betraktar platsen som hennes egen.

(ps. om man läser i mobilen kan man nog inte se filmen. ds.)

liten blir större

I dag är det dags. Då börjar Ebba på förskolan. 

Det är nog lagom nu. Hon behöver lära sig lite nya grejer. 

Som att man inte ska gräva upp jorden med fröer som ens mamma precis har planterat. 

Och om man häller vatten på sig själv blir man våt.

 

Sånt lär de sig väl på förskolan nuförtiden? Hoppas.

systrar

Visst är de fina så säg. 

Om det inte var fult att skryta hade jag gjort det. Då hade jag ropat: kolla så fina barn vi har!

vatten vatten vatten

Jag är ingen trädgårdsmänniska.
Förra året var jag i trädgården kanske fem gånger.  Bara när jag hade besök.
Men i år har något hänt. Barnen är ute varje dag. Ibland själva.
Och till och med jag är ute. Jag har klippt buskar, rensat ogräs.
Så nu gör jag en snabb omsvängning och konstaterar att det här med trädgård är en väldigt bra grej. Speciellt om det finns en vattenslang i lagom höjd för barnen.

små personer, svåra att se

Sally försvann igår. 

Vi hittade henne igen, annars hade jag nog inte suttit här och bloggat. 

Men så rädda vi blev när hon och Edvin försvann vid majbrasan bland alla hundratals människor.

Om jag inte burit på Ebba hade jag nog svimmat av skräck när vi efter en stund hittade Edvin men inte Sally. 

Usch så hemska minuter. Och stackars lilla barn så rädd hon var när vi väl hittade henne.

 

Innan traumat hade vi det bra hemma hos Edvin och hans familj. 

Jag ska tänka på det istället. Och så ska jag alltid hålla alla barn i händerna, kanske till och med knyta fast dem i ett koppel när jag är bland mycket folk, ja det ska jag.