Under våren har jag tänkt mycket på möjligheten att bli familjehem, alltså det som tidigare hette fosterhem.
Jag skulle gärna hjälpa barn med behov.
Men så kommer dagar som idag då jag upprepade gånger har tackat himlen för att jag inte har fler än två att ta hand om.
Halleda vilken dag.
Båda barnen var hemma med mig. Ebba i efterdyningarna av febersjuka. Sally för att hon inte kände sig bra i morse.
Sally blev snabbt jättepigg och började reta Ebba.
För att inte bli tokig valde jag att gå ut. Det skulle jag inte ha gjort.
Ebba skrek som en tok så fort jag försökte sätta henne i vagnen.
Sally ville bara sitta i vagnen vilket fick mig att skrika "du är väl ingen bebis".
På apoteket fräste jag så högt att jag var rädd att personalen skulle ringa socialen.
Speciellt arg var jag på Sally som man lätt blir på äldsta barnet fast att det yngre är mer krävande.
"Ebba har ju precis varit sjuk, du måste visa lite hänsyn" vrålade jag.
När vi kom hem fick Ebba frispel. Två gånger. Först över att jag tog av henne den genomblöta regnjackan. Den skulle tydligen vara på även inomhus .
Sen för att hon ville ha ketchup. "Chup, chup", skrek hon på köksgolvet. Kastade sig bakåt på stenplattorna, slet upp kylskåpet, helt tokig.
Sen kräkte Sally.
Då bad jag Anders komma hem.
Hur skulle jag ha gjort om jag haft ytterligare en! Och kanske en med jättebehov hela tiden.
Svårt. Vi får nog skjuta upp de här familjehemsfunderingarna tills Ebbas frispel försvinner.
För det gör de väl..?
tisdag 28 maj 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det låter som en dag här hemma i Ödåkra, minus en fyra och ett halvtåring. Fast ibland misstänker jag att Annie är som två Ebbor, så det kanske ändå jämnar ut sig. Här har vi brutalskrik, slagsmål, kattafräs och bergochdalbanehumör vareviga dag. I princip. Har varit så sedan några månader. Vissa dagar är dock väldigt bra, då Annie är uberkäck, pratsam, hjälpsam och allmänt gullig. Just nu lever jag för dessa dagar.
SvaraRaderaTrött mamma till tvååringen på Lövskogsgatan.
Även den jävligaste av alla dagar brukar - när man räknar samman - innehålla fler bra sekunder än dåliga.
SvaraRaderaKrya på Sally. Frid åt mamman och pappan.
Och nä - frispelen försvinner inte. De bara byter karaktär ;)
Kram Stina H med 2
Tack Stina H för att du påminde mig om detta med att de bra stunderna oftast är längre än de dåliga. Jag ska definitivt tänka på det redan i morgon. :-)
SvaraRadera/Jenny i Ödåkra
Ja och i perspektivet av ett långt liv så händer det märklig att dom dåliga stunder helt försvinner och inte ens om en elefant stampade på mig skulle jag kunna komma ihåg att det någonsin var några som helst problem men mina barn när dom var små.
SvaraRaderaOch jag vet att jag fick bryt när min mor vägrade (som jag tyckte då) att komma ihåg något negativ från min barndom.
Men helt tydligt är det så. Dom försvinner bort. Ut i cyberrymden. Kanske samlas dom upp i en nån sorts avfallskvarn och mals ner till något fint.
kram från mormor
Åh vad fint. Tack för support allihopa.
SvaraRaderaJobbigt med bråk i Ödåkra.
Det är bättre hos oss redan idag. Kräket tog slut, ersattes med feber vilket ju är mycket lugnare för alla parter...
Och Ebba har fått fortsätta sin inskolning vilket hon nog behövde efter en evighet i hemmet.
Roligt skrivet med elefanten. Och avfallskvarnen. :)