Hela vintern har vi letat efter katten Sixten.
Vi har ropat utanför hans hus, men ingen Sixten.
En dag frågade jag hans matte. Hon sa han tyckte det var för kallt för att gå ut så han stannade i soffan.
I dag mötte vi honom äntligen.
Han sprang emot oss, lite som lejonet i den där filmen på youtube, och vi klappade och klappade hans mjuka lilla huvud.
Sen följde han oss en bit på vägen mot förskolan.
Morgonsura Sally förvandlades till jätteglada Sally.
Så skulle det vara varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar