Jag har alltid haft lite svårt för föräldrar, alltså folk med barn. Jag kan inte helt sätta fingret på varför, men det har något att göra med en slags självgodhet.
Kanske blir man sån av situationer som ikväll då jag förvandlade två gråtande/skrikande barn till två sovande. Att på en halvtimme lyckas vända total frustration till total harmoni ger en svårslagen stolthetskänsla som kan ge just ett sånt där lite självgott tillbakalutat leende.
Men just ikväll tillåter jag mig att behålla det.
onsdag 25 januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fy fasen vilken begåvad morsa du är. Om du är hos oss på förmiddagarna kan du får testa dina färdigheter på TRE kaotiska barn. Samtidigt... :-) Jenny (också mycket självgod ibland)
SvaraRadera:-) och tänk så små våra barn fortfarande är. vi kommer bli helt olidliga om några år.
SvaraRadera