"där ska bebisen va"

Jag jobbar bara två dagar till sen inleds väntans tider. På lucia, på tomten och på bebisen.
I bästa fall i omvänd ordning. För nu är vi beredda!

jobbiga blöjbyten

Efter den inledande kärleksbombningen har relationen till nya dockan varit lite svajig. Hon har legat ensam i docksängen, Sally har inte ens velat titta på henne.
Jag frågade vad som hänt.
- Hon kissar så mycket, sa Sally.
Det verkar ju lite jobbigt.
Jag föreslog att dockan skulle få låtsasmat istället för vatten i nappflaskan, men Sally såg tveksam ut.
Så häromdagen skulle dockan plötsligt med till dagis. Jag frågade återigen vad som hänt.
- Hon har slutat kissa.

olika säkerhetsmarginaler

- STANNA! ropar den långsamma mamman när barnet i hög hastighet närmar sig vägen.
Hon stannade. Att marginalerna inte var de största (se tårna) får väl ses som oviktigt.
Sally tyckte att jag skrek helt i onödan.

"min kompis"

Av alla roliga vi känner finns ingen som av sally får så mycket uppmärksamhet och kärleksfulla blickar som Annie.
Ibland blir det lite mycket för Annie. Hittills aldrig för Sally.

hela huset glittrar

Tack så mycket alla ni som gett glitter, paljetter, klister och små klämmor till Sally. Det var jättesnällt och så, men vi har så det räcker för ett tag nu.
I hela huset.

lunchdejt

Man vet ju inte hur det blir med tid sen när bebisen kommer. Så Anders och jag passar på att ses nu innan.
Kvalitetstid är viktigt har jag hört.
Idag slog vi till med lunch på stan. Den aprikosa väggen på baksidan av Harald Nyborg var verkligen härlig som utsikt. För att inte tala om hur goda fish and chipsen var.
Det här blir ett fint minne under de mörka och trötta vintermånaderna.

världens snabbaste barn

 Teater i all ära, men ännu bättre var det att springa fram och tillbaka på en stenmur utanför teatern. Heja Sally, heja Alice!

love me tender

I väntan på att stora spektaklet ska bryta ut här hemma tittar jag på den här bilden.
Den ska vara min målbild under förlossningen. Om hur fint vi kommer att få det här hemma. Lugn bebis och förstående storasyster.
Haha.
Drömma kan man ju alltid.

ska det va såhär?

Sally fick bara bra presenter i år, som vanligt. Den som hittills toppar lekandet är babydockan från fastern i Schweiz.
Jag ser poänger med docklek. Men när Sally väckte oss 03.40 i natt för att dockan behövde mat kändes det sådär.
Jag bara "nej Sally, glöm det, vi ska sova" varvid jag fick en förebrående blick: "Hon är mycket törstig mamma".

Ser man på det lite positivt kan man säga att det blir mysigt för mig med sällskap under de kommande vinternätterna.

olika syn på stenar

Linda letade fina stenar.
Sally slängde i dem.

kalasgästerna hade flätor

Tre år!

nya sängen

vikten av uppmuntran

Sally kan ju allt själv nu. Det är faktiskt väldigt skönt. I morse klättrade hon själv in i bilen, spände på sig säkerhetsbältet, stängde dörren.
Efter varje moment sa hon stolt "Jag kunde själv".
Jag satte mig i förarsätet och tog på mitt säkerhetsbälte. Då skrek hon jätteglad från baksätet:
"Du kunde själv mamma!".

Fint att hon också kan bli imponerad av mig ibland.

teamwork i köket

Folk säger det är så mycket jobbigare med två barn än ett. Inte dubbelt så jobbigt utan tuuusen gånger jobbigare.
Jag förstår dem inte.
Helgens tre barn var mycket lättare att passa än ett.

okänsliga öldrickare

Vi gick in på pub Telegrafen för fotboll men fick istället jazz.
Sådär tyckte jag och A.
Men Sally var helnöjd med att få livemusik ända tills folk ställde sig i vägen. "Jag ser inte" gormade hon, men inte var det nån som tog hänsyn till det.

breaking news

Jag och Anders satte upp tre Sallymål för den här hösten:
Sluta med blöja, sova i egen säng, sluta med napp.
I dag kan vi bocka av punkt nummer två, tjoho!
Sally sov hela natten i sin nya säng och föräldrarnas stolthet är ingenting mot hennes egen. Hon sprang in på förskolan för att berätta om sängen som hon först byggde och sen sov i: "Helt själv sov jag!".
Blöjan slängdes utan större dramatik för ett tag sedan, och eftersom mål alltid bör revideras kan det bli så att nappen får vara ifred fram till sommaren.

visst blir man glad!

Att gå på teater på kvällen, efter jobbet, med dagiströtta barn, kräver en del energi.
Men så värt det! Barnen blev ju så glada av musikteatern om mumintrollet. Och jag med. Gladheten räckte ända till busskuren, på bussen hem och vidare in i sömnen i sovrummet.