the chain of command

Grannen Otto kommer in ibland.
Han är tre år, alltså mittemellan mina barn.
Inte sällan uppstår kedjan att Ebba vill vara med Otto. 

Jättemycket vill hon vara med Otto. Hon klappar honom på huvudet, säger "Uttu, uttu". 

Otto vill mest vara med Sally. Han brukar stå inne i sin trädgård och ropa "Sally, Sally!"
Sally vill mest vara med mig som bara vill laga mat. Hela tiden ska det lagas mat.
Och så vill hon vara med Amanda som vill vara med henne, men inte alltid med samma grad av intensitet som Sally tycker är lagom. 

Det är inte lätt att jonglera allas viljor. Tur vi snart ska vara lediga.

fyra flickor och en kalv

Efter ännu ett besök på den stora gården i Örkelljunga kan vi konstatera att inget av barnen verkar ha koskräck. 

De är inte heller rädda för lite regn. 

Kan nog bli en bra sommar det här.

om man skulle smaka på rutschekanan?

"Nu fick jag en bra bild", tänkte jag. 

Sommarbarn med nektariner och kransar i håren. 

Sen tittade jag lite närmare på bilden. 

Glad midsommar!

rejäla skor enligt en fyraåring

För att kunna leka bra i sandlådan på förskolan bör man ta på sig rejäla och fotriktiga skor när man går hemifrån på morgonen.

de våghalsiga presenterna

Sally önskade sig en puff i julklapp. 

Jag frågade hennes mormor om hon kunde välja en neutral färg, så den smälte in bra i vårt vardagsrum.

 

Ibland undrar jag lite hur hon tänkte.

rosa - den fina färgen

Jag tycker inte man ska förstärka könsrollerna i onödan. 

Jag vill hellre bredda bilden av hur man kan vara som flicka och pojke.

Jag vill inte heller bidra till onödig konsumtion.

Tänkte köpa en begagnad barncykel, med könsneutrala färger och mönster.  

 

Det blev en ljusrosa med blomrankor. 

Inte alls begagnad utan helt ny.
Och Sally verkade inte besviken för det. 

det ska vara där

Att jag inte förstod att det skrynkliga och rutade A4-pappret ska sitta exakt där det sitter på väggen. 

Hur kunde jag få för mig att ta ner det?

Verkligen trögt av mig om man frågar familjens fyraåring.

 

Det är tydligen en karta, vecken på pappret är linjer som man kan följa för att hitta rätt. 

rusningstrafik

Det har hänt något på vår stillsamma gata. Plötsligt går det förbi så mycket folk att det nästan känns som vi bor mitt i stan. 

Bara nästan. 

Men ingen är gladare än jag. Och Ebba och Sally som har fler att säga "hejhej" till!

endast ScoobiDoo är vaken

Av jordens alla människor och djur är väl gosedjur inte de som behöver mest kärlek och empati.
Men lite synd tyckte jag ändå om hunden som glömdes på studsmattan i går kväll.
Hårt fastknuten i nätet så han inte skulle rymma.

de välbeställda barnens lekar

Jag var på Djingis Khan i Lund, ni vet det där lite alternativa bostadsområdet på norr där alla är akademiker, miljöengagerade och vänster. Barnen på gården lekte inte riddare eller prinsessor, de lekte återvinningsstation. Det tyckte jag var komiskt.

Hos vänner i Maria Park i Helsingborg ville Sally bygga med lego. Barnet i huset föreslog då att de skulle bygga ett trädäck. Sally såg undrande ut. Jag skrattade.

Frågan är vad som är vårt kvarters signaturlek.

 

Just nu lutar det åt sopor, Ebba gillar att sortera dem vid tunnorna, men som mina trädgårdsdrömmar ser ut kan lekarna närsomhelst börja handla om trädäck här med. 

Skrattar bäst som skrattar sist.

lånebarn

En bra sak med att jobba kortare dagar (som jag har haft förmånen att göra under våren) är att man kan ta med andras barn hem efter förskolan.

Ena dagen en Noah. 

Nästa en Esther.

Och så grannen Otto som ropar "Sally!" och kommer springande in genom häcken.
Jag gillar verkligen våra extrabarn.

perfektion

Jag tittar ibland på mina barn när de sover.
Jag vet inget mer rogivande. I mina ögon är de perfekta.

Ibland slår mig tanken att någon en dag kan komma att säga elaka saker om hur de ser ut, eller är.
Det är svårt att ta in, plågsamt att tänka på.
Nästan så jag vill slåss - i förväg. 

blomma, blomma!

Juni är en svår månad på vår gata. 

Åtminstone om man vill ta sig hem snabbt från förskolan. 

Ser ni Ebba? 

 

Hon vill plocka alla grannarnas blommor innan hon kan tänka sig att fortsätta hemåt. 

En häggbuske har ganska många.

stan är full av vatten

Ebba och Eva. 

Födda samma dag, samma år. 

Varför vänta med att bada tills man kommer till havet? 

Det finns ju vatten utanför Knutpunkten också.

Och mammorna kan ju byta kläder på oss när vi blir blöta. Inga problem.

Men de stora barnen ville till havet för att bada.

Helt obekymrade om att det nog bara var fjorton grader kastade de sig i vågorna. 

Miriam, yngst i sällskapet, fick stanna i vagnen.

Och det såg ju inte helt oskönt ut det heller. 

mer utrymme för stök

Vi har gjort en lekhörna till barnen i deras sovrum.

Slängde ut byråerna och in med en matta och leksaker. 

Mest till Sally. Så hon kan få vara ifred från lillesyrran när hon känner för det. 

Jag blev väldigt nöjd. Sally också. 

Det jag inte tänkte på var att det förvisso gav oss en ny plats att leka på men också en ny yta att städa bort leksaker från. 

Jag lär svära mer än en gång över att Barbiesarna har fler skor än Imelda Marcos. 

förändring som förändring

Jag sa nyligen att jag ville förändra något i trädgården.

Helst utan att det skulle kosta något. 

Så kom en studsmatta körande från barnens faster. 

Då kändes det inte som läge att säga att en studsmatta kanske inte var just det jag hade tänkt pryda husets framsida med. 
Jag fick ju min förändring i alla fall.

(och till säkerhetsmedvetna läsare: vi ska köpa ett skyddsnät.)