Att resa med barn kan påminna om att kasta pärlor till grisar.
Jag minns mammas besvikna min när jag sa att jag inte mindes en viss Sverigesemester som hon hade pinat sig igenom för vår skull. Ingenting kom jag ihåg.
Vår Stockholmstur i helgen var ju inte primärt till för Sally. Men den gav en föraning om vad som komma kan. Sallys gladaste stunder:
1. Morgonen när hon vaknade på vandrarhemmet i Ödeshög där vi stannade på väg upp. Det var fint, fönster i hennes höjd och allt. Men från mitt sätt att se på det var det fortfarande Ödeshög, en håla längs med E4.
2. Ett rastställe utanför Nyköping där de hade extra stora legobitar (kopior) som Sally kunde bygga torn av. Det är svårt att återge hennes glädje, men hon sprang runt lekbordet, vevade med sina små armar och skrattade högt medan vi pinade i oss smaklösa potatisklyftor utan ketchup.