Att resa med barn kan påminna om att kasta pärlor till grisar.
Jag minns mammas besvikna min när jag sa att jag inte mindes en viss Sverigesemester som hon hade pinat sig igenom för vår skull. Ingenting kom jag ihåg.
Vår Stockholmstur i helgen var ju inte primärt till för Sally. Men den gav en föraning om vad som komma kan. Sallys gladaste stunder:
1. Morgonen när hon vaknade på vandrarhemmet i Ödeshög där vi stannade på väg upp. Det var fint, fönster i hennes höjd och allt. Men från mitt sätt att se på det var det fortfarande Ödeshög, en håla längs med E4.
2. Ett rastställe utanför Nyköping där de hade extra stora legobitar (kopior) som Sally kunde bygga torn av. Det är svårt att återge hennes glädje, men hon sprang runt lekbordet, vevade med sina små armar och skrattade högt medan vi pinade i oss smaklösa potatisklyftor utan ketchup.
Det är så fint att Sally försöker gräva upp Svampen (vid Stureplan). Med två spadar dessutom. Tant Jenny är oerhört imponerad! I helgen lovar jag att gå dit, till Stureplan alltså, och inspektera hennes grävjobb.
SvaraRaderaOch nu såg jag att jag kommenterade till fel inlägg. Finfint detta också. Själv lekte jag med lego (de minsta bitarna) tills jag var ganska gammal. Det är kanske konstruktör av något slag hon ska sikta på, lill-tjejen?
SvaraRadera/Jenny
Jättebra om du fortsätter arbetet vid svampen. Sally blev inte helt klar eftersom vi drog iväg med henne till Skansen.
SvaraRaderaMen konstruktör, absolut. Det har vi ingen i varken släkten eller vänkretsen.