torsdag 16 december 2010

det gick nästan hela vägen

Det gick bra i flera timmar.
Sally bar själv presenten medan vi gick runt på Väla. I bilen höll hon fint i den och sa "Néa, ket" (=Linnéas paket).
Jag påminde henne om att det inte var till henne och hon nickade och höll med.
Först när vi kom hem var det något som gick fel. Med tårfyllda ögon tittade hon på mig med en blick som sa att jag hade looovat att vi skulle leka med den när vi kom hem. Jag försökte förklara att den inte gick att öppna utan att det syntes. Men nä.
Hoppas inte Linnéa är så petig med att burkar är öppnade.

2 kommentarer:

  1. Med tanke på att vi packar in och återanvänder L:s saker i hennes adventskalender varje dag och hon blir Precis lika glad varje gång hon öppnar det lilla foliepaketet så..nej inga worries på den fronten. En övertygad Moster

    SvaraRadera
  2. Phu. Då är jag lugn.

    (men gör ni verkligen det? packar in samma sak alltså... mycket roligt i så fall.)

    SvaraRadera