det gjorde visst ont

För att vara en frisk familj är vi nog ovanligt ofta på sjukhus/vårdcentral. Sedan årsskiftet minst tio gånger. Vi är där för icke livshotande saker som allergivaccination, justering av Sallys sköldkörtelmedicin och urinvägsinfektioner.
Varje gång blir jag sådär gråtmild av tacksamhet över att vi är friska. För fy för den lede att behöva var där med ett riktigt sjukt barn.
Det är illa nog med ett friskt.

Tyvärr var Sallys blodprov inte så roligt som det kändes på förhand. Hon satt tyst och stilla i mitt knä medan sköterskan Tomas skrapade fram blodet från fingerspetsen.

Väl ute i hisshallen såg jag att hon var likblek i ansiktet och blå om läpparna. Jag frågade om det hade gjort ont. Då kom en stilla tår på kinden och underläppen började skaka.