Sally och jag i Stockholm

På tåget upp var det som sagt livat. 

Man kunde till exempel härma sovande gubbar. 

När vi kom fram gick vi till Sergels torg.
Det gör jag alltid.
Men aldrig tidigare med barn.

Att se Sally i mitt gamla Stockholm gjorde mig så rörd att jag fällde en tår. Är det gladtårar? frågade Sally och det var det ju som tur var.
Sen gick vi in på Kulturhuset. Äntligen skulle jag få gå in på barnavdelningen som jag passerat så många gånger förr. Utan barn.

Där var hur kul som helst, tyckte både jag och Sally.
Kändisar fanns där också. Mogge som brukar rappa med Petter.
Som den lantis man är drar man sig inte för att fota.

I tunnelbanan fattade Sally snabbt att det gäller att se cool ut.
Till exempel genom att svinga sig runt pelarna.

Bakom Sally skymtar för övrigt ännu en kändis, skådespelaren Liv Mjönes, men jag vinklade tyvärr inte upp kameran tillräckligt för att fånga henne. Blev lite blyg.

Hemma hos min kompis Lisa fanns andra barn, ett litet gäng som drog runt med Sally på Stockholmsgatorna.
Det var kul tyckte Sally.  

Extra kul när Malva ville gunga henne på snurrgungan på den EU-anpassade lekplatsen.

Det är kul i Stockholm, men man blir lätt lite trött.
Tur att man kan sova på tåget hem.