roligt i hembygdsparken

De har hemligheter nu de små flickorna. Skrattar utan att säga varför.
Ska det vara så? Att mammorna ska lämnas utanför det roliga.
Ack och ve.

lite mera om Nice

Strandpromenaden i Helsingborg är jättefin, det är den verkligen, men när Ebba såg den i Nice blev hon mållös.

Jag också.

Sen var det ju det här med stranden. Stora stenar istället för sand. 

De gjorde förvisso ont utan badskor, men de letade sig inte in i varenda kroppsöppning. 

Bara i Ebbas mun, men de var tydligen goda. Salta och goda.  

Ur Ebbas perspektiv var det bästa med resan nog det här med två vuxna.

Två vuxna på en bebis. Så borde det vara jämt, tyckte Ebba och lassade in kramar och pussar så det borde räcka för en hel livstid.
Varför har ingen sagt att man kan ha det så här bra? undrade hon.

Ända tills det blev lite för mycket.

Tur då att underbart är kort.
För strax var vi åter på väg hem till storasyster Sally.
Och som vi längtade.
Nästan så man trodde man skulle gå sönder.
Men det gjorde vi inte.

klara, färdiga, nu cyklar vi!

stå-upp-resa till Rivieran

Om jag vetat att det fanns så många möjligheter att ställa sig upp hade jag inte behövt vara ett enda dugg nervös inför resan.
Lekplatser, stränder, uteserveringar, skötbord, flygplansstolar.
Ebba var helnöjd med Nice mest hela tiden.

nedräkning till Nice

Men! Jag får ju inte riktigt plats.

prövningens tid är här

Man kan säga att Sallys och Ebbas relation har gått från tender, love and care till att bli aningen mer mångfacetterad. 

Häromdagen kröp Ebba fram och rev sönder Sallys prinsessaffisch. 

Idag ställde hon sig upp och saboterade ett pyssel Sally gjorde.

Ebba är inte längre jättegullig utan dum JÄTTEDUM, om man frågar Sally.

  

ouppmärksam mamma

Idag har Ebba lekt med Eva igen, barnet som också föddes 29 december.
Jag trodde de hade kul ihop, men när jag tittar igenom bilderna är det mest Eva som ser glad ut.
Stackars Ebba, hon kanske inte ville låna ut sina saker. Och jag som inte ens frågade henne innan.

hejdå dammsugaren

Jag och Sally var på en indisk restaurang där de hade en smart grej.
De hade bebisar under borden.
Bebisar som åt upp alla gurk- och papadamrester.
Visst var det smart.

gladast i stan

Sally har ett nytt intresse, att kolla på skejtare.
Hon kan stå i en timme vid ramperna utanför the tivoli, eller nere vid strandpromenaden.
Glädjen när Amanda kom hem med en mini-bräda från en loppis. Ojojoj.

finn ett fel

Det finns café och restauranger som förbjuder vagnar av estetiska skäl.
De vill inte förfula sina designade lokaler.
Jag är ingen utpräglad estet, men ibland när vår överlastade vagn kommer i bild kan jag nästan förstå dem.

skam den som ger sig

Hela sommaren har jag tänkt att jag vill grilla vid havet.
17 augusti blev det äntligen av, tjoho!
Och gott blev det vilket syns tydligt eftersom ingen på bilden tycks prata utan alla tuggar.
Förutom David och Ebba som samtalar om lite viktiga saker.

nästan rätt

Jag bad Sally springa lite på stranden så hon torkade innan vi skulle hem.
Sprang gjorde hon.
Torkade gjorde hon inte.

2135*sommar

Denna sommaren alltså, vid hav och sommarstugor.
Så mycket fint, med barnen.
Och hallonen i pålsjö skog som ingen annan verkar vilja äta.
Synd bara att man ska bli stressad över hur allt det fina ska arkiveras.
2135 bilder i mobilen. 249 anteckningar. Allt för mycket.

bebis bortglömd pga handboll

Inte så kul med OS, tycker Ebba.
Folk märker ju inte när man backar in under stolar och fastnar.

ett framtida husdjur?

Sköldpaddan Alice i Båstad fick det hett om öronen när hon mötte Ebba.

en koncentrerad gungputtare

Jag och Ebba debuterade idag som barnpassarteam.
Vi passade en tvååring och en fyraåring.
Det var lätt.
Kanske för att "de stora" barnen tog så bra hand om Ebba.
Och det är klart. Är man två år är man ju också enormt mycket äldre än en bebis. Man kan ju nästan allt om man jämför.

vitt är väl ganska trist

Sally och jag är nöjda.
Lite sugna på att fortsätta med resten av huset.
Undrar vad Anders kommer att tycka...

brunch i Båstad

Vi kom in på restaurang Sand i Båstad. Nio vuxna och åtta barn mellan noll och sju år
Det blev tyst i den tjusiga lokalen. Folk tittade.
Stirrade gjorde en del.
- De tycker nog det är roligt att vi har så många flickor, sa min mamma (sju av de åtta barnbarnen är flickor).
Mm, det är säkert därför de tittar.
Inte alls för att de ser den lugna söndagsbrunchen gå upp i rök.

tio poäng till sommaren

Jag och Jenny har träffats ganska mycket under vårt föräldralediga år.
Det brukar vara trivsamt, men ofta är nån missnöjd. Ett barn eller en mamma eller två.
I veckan inträffade det osannolika: alla nöjda!
(Att Ebba råkade bli bränd var verkligen inte bra men inget vi tänkte på när Jenny fotade denna fina studie i harmoniska barn.)

andras barn

Att det är fint att se sina egna barn utvecklas, det förstod jag nog långt innan jag fick barn.
Att det även kan vara fint att se andras barn växa upp är en nyare insikt. Som Alice och Astrid, nyss små fäktande bebisar. Nu fulla av egna viljor, i solen på min trappa.

Sally och Signe

Man ska inte romantisera livet som barn. De har ju sitt, som en tant på bussen sa en gång när jag klagade lite på att Sally gnällde i vagnen.
De har absolut sina problem, men en del sommardagar känns onekligen rätt bekymmerslösa.