lite mera om Nice

Strandpromenaden i Helsingborg är jättefin, det är den verkligen, men när Ebba såg den i Nice blev hon mållös.

Jag också.

Sen var det ju det här med stranden. Stora stenar istället för sand. 

De gjorde förvisso ont utan badskor, men de letade sig inte in i varenda kroppsöppning. 

Bara i Ebbas mun, men de var tydligen goda. Salta och goda.  

Ur Ebbas perspektiv var det bästa med resan nog det här med två vuxna.

Två vuxna på en bebis. Så borde det vara jämt, tyckte Ebba och lassade in kramar och pussar så det borde räcka för en hel livstid.
Varför har ingen sagt att man kan ha det så här bra? undrade hon.

Ända tills det blev lite för mycket.

Tur då att underbart är kort.
För strax var vi åter på väg hem till storasyster Sally.
Och som vi längtade.
Nästan så man trodde man skulle gå sönder.
Men det gjorde vi inte.