Ebba har ju fyllt år. Hon är ett år nu.
Hon firades i förväg av kompisarna och Sally.
De gjorde en jättefin tårta, en julgranstårta.
Ebba tyckte om den väldigt mycket. Och ännu mer gillade hon att få leka med stortjejerna.
Att somna har aldrig varit lätt för våra barn. Ett tag i höstas gick det lite bättre för Sally, men så blev Ebba stor och började busa.
Hon står upp i sängen, vickar på rumpan och så kastar hon iväg nappen.
Jag tvättar den! ropar Sally och rusar iväg till toa varvid Ebba blir jätteglad och ropar hurra.
Sally kryper ner i sängen igen.
Och så börjar det om igen.
Det är inte riktigt som jag tänker mig en lugn och harmonisk läggning.
"Molly och julmonstret" är jättebra.
Man blev så glad efteråt, och pratade om vackra monster. Lite läskig tyckte tvååriga Astrid (bilden). Men inte värre än att man kunde sitta kvar i mammans knä.
Är man fyra år är tingeling också underbar hälsade Alice till oss som hälsar vidare.
Ebba och jag har fått en rutin som vi båda gillar. Hon är med vid mitt spegelbord varje morgon.
Ingen annan gång på dagen sitter hon så stilla som när jag tar på mascara och letar hårgummiband. Ibland borstar hon sina tänder, ibland väljer hon halsband.
I praktiken har detta inneburit att jag lagt mer tid på smink och smycken sedan Ebba kom.
Jag räknar sällan med att Ebba ska göra som jag säger. Ofta försöker jag inte ens. Jag tänker att hon är för liten.
Sally räknar jämt med Ebba. Hon kan sitta på toa och vråla på henne, i tron att Ebba ska räcka henne toapappret.
Man ska ju inte vråla på folk, men det känns fint att hon har sån tilltro till vad lillesyrran kan.
Man kan tro att Lucia är en lättsam tradition. Lite sång, lussebullar och ljus i håret på gulliga barn.
Så är det inte.
Det fanns barn som grät idag. Som förtvivlade sträckte sig mot föräldrar i publikhavet på förskolan.
Sally var inte en av dem.
Men vilken känslochock att utsättas för ett luciatåg med alla dess förväntningar!
Inte konstigt Sally hade somnat i soffan när jag kom hem från jobbet ikväll, redan vid halv sex.
Sally: du ska lägga mig ikväll.
Jag: nä, det ska pappa.
Sally: nä du!
Jag: jag är för trött.
Sally (med triumf i rösten): men mamma! när man är trött ska man ju gå och lägga sig.
Kanske har ni tänkt: "stackars Lotta som har fått ett skalligt barn".
Det kan ni sluta tänka nu.
Ebbas hår är så långt att hon kan ha tofs.
Och klämma.
Vi var och tittade på handboll allihop, i en ny idrottsarena i Helsingborg.
Eller hm, handboll och handboll.
Jag tittade mest på Ebba och Sally.
Sally tittade på pompom-tjejerna.
Och Ebba gillade lysrören i taket.