Så är det inte.
Det fanns barn som grät idag. Som förtvivlade sträckte sig mot föräldrar i publikhavet på förskolan.
Sally var inte en av dem.
Men vilken känslochock att utsättas för ett luciatåg med alla dess förväntningar!
Inte konstigt Sally hade somnat i soffan när jag kom hem från jobbet ikväll, redan vid halv sex.
Oh jag vet. Första året ingen grät i vår familj, men jag var rätt nära.
SvaraRaderaVad fint att det var ett bättre sorts år för er!
RaderaJag var också nära tårar. Först för att jag blev rörd av att se Sally. Och sen av smärta när en man trängde sig så att han hamnade på min tå.
men alltså så har jag trott att du inte lagt något på bloggen men det var jag som inte hade uppdaterat så nu rassalde till med en massa fina blogginlägg. Alla lika fina men det finaste var just detta.
SvaraRaderaKram mostern
Tur att du uppdaterade så att du kunde skriva så fin kommentar, tack!
RaderaMed Lucia linnet på sig och med största sannolikhet med lucia sången inuti huvudet sover hon på soffan. Gulle Sally!
SvaraRaderamen faktiskt låter det lite vådligt med en pappa som tränger sig så att dina tår nästan krossas! Och barn som gråter. och föräldrar som nästan gråter!! Är det ett upplopp eller ett luciafirande på en förskola?
Man kan ju undra?