mysteriet med de finklädda barnen

Sally klär oftast på sig vad hon vill.
Men ibland har jag åsikter, som när vi ska till Göteborg och träffa modemedvetna vänner. I morse var Sally samarbetsvillig. Hon blev jättefin i noa noa-tröja och tajts från mini Rodini.
När jag hämtade henne på förskolan för att springa till tåget hade hon en reklamtshirt från SEB på sig.
Hon hade bytt om själv efter gympan.
Hur gör de som alltid har perfekt klädda små barn (flera såna på tåget idag).
Väljer de att missa tåget för att hinna byta om till finkläder igen? Spiller aldrig deras barn?

allvar, lek, allvar, lek

Vid kvällsmaten i går kom svåra frågor.
- Mamma hur blir nudlarna så där snurriga?
- Jag vet inte. Vi kanske kan fråga morbror Micke.
- Är det han som gör våra nudlar?
- Nä, men han kan mycket om mat.
Sally satt tyst ett tag, sen sa hon:
- Jag tror man använder en locktång.

Sen skulle det skojas, kastas nudlar och köttbullar.

Jättekul tyckte barnen.
Mamman hade feber så hon sa inget.

Sen var lugnet plötsligt tillbaka och ingen undrade mer över nudlarnas krullighet.

feber i huset

När Sally vill sitta i ens knä och säger "jag vill ha lite lugn och ro", då vet man att febern bara är några timmar borta.

Samma sak för Ebba. Hon flyttar in i vår bärsele, sitter där och svettas i några dygn. Sen är hon bra igen.

För mig är varningssignalen att jag känner mig märkligt avslappnad, funderar på om jag kan ha fått i mig en drog. 

Det hände i morse och nu säger även jag hej till febern. 

i väntan på en iPhone

det blir nog inga ingenjörer av oss

Att stimulera teknikintresse hos kulturfolk - inte lätt.
Jag tog i när jag förberedde vår skrotverkstad i helgen. Offrade kassettband och gamla telefoner.

Visst fixade vi en stund med sladdar och silvertejp, men det var ändå litteraturen som gick hem som vinnare.

Och jag förstår barnen.
Vad är väl en hög skruvar mot en mamma som ligger på golvet och läser om döende marsvin.
Eller en film om Alfons Åberg som knyter snören.

nu ska vi lära kullerbyttor

I vår går vi från noll aktiviteter till två i veckan.
Först ut: gymnastik.
Såhär långt succé.
Jag skrattade så jag grät. Sally såg glad ut alla de 50 minuterna. Hon hoppade och skuttade. Tittade koncentrerat på de större flickorna.
Jag ska försöka få ut en liten film, funkar bara inte från mobilappen.

fredagsmysigt

Jag och Sally hade en heldag i Landskrona med min kusin och hennes barn. Museum och kinarestaurang och allt.

Det var jätteroligt. Och man blev jättetrött.

Sen när vi kom hem hade något hänt med Ebba.

Ser ni?

Ännu sötare än i morse. Ofattbart men sant.

Och så hade hon börjat dricka öl. Lite konstigt.

Men Anders kanske var trött.

Då händer det ju att man släpper på principerna

de saknade mig nog inte igår

Det är bra att kvinnor arbetar utanför hemmen nuförtiden.
Det är så bra och självklart att man sällan ens behöver tänka på hur bra det är.
Ibland kan jag ändå undra om jag gör rätt. Kanske borde jag börja sälja grejer från hemmet, säg gulliga barnkläder, så jag kunde va mer med barnen. Ebba är ju så liten, hon saknar mig säkert!

I såna stunder av tvivel är det bra när sambon skickar bilder från bullerbytillvaron han fixar till barnen. Som en tur på sparken i Viken med en farmor och hennes 90-åriga kompis.

samtal sådär i förbifarten

- När du dör ska hon va min mamma, sa Sally och pekade i tidningen.
- Men jag ska inte dö på länge.
- Nänä. Men NÄR du dör. Jag vill inte va utan mamma.

samtal i bastun

Om och om igen förvånas man över hur stort ens barn har blivit.

Sally och jag var och badade.
Jag satt i varma bastun, hon utanför i svala. Ett annat barn kom in och började prata med Sally.
- Hej, jag är åtta år hur gammal är du.
- Jag är fyra.
- Min mamma är 38 år.
- Jaha. Min farmor är jättegammal. Hon hör nästan ingenting.
- Jaha. Jag har varit på simskola.
- Lärde du dig mycket?
- Ja, jättemycket. Nu måste jag gå ut till min mamma. Hejdå.
- Hejdå.  

tankar på natten

Ebba väckte oss alla i natt vid tretiden. Hon skrek och skrek. 

Sally blev så vaken att hon började fundera på viktiga saker. 

När jag släckte frågade hon varför vi har två sänglampor inte tre. 

Jag försökte förklara. 

Sen frågade hon varför ljuset försvann när jag vred på lampknappen.

Jag sa något om att det går trådar av elektricitet inuti sladdarna. 

- Är det lite som att lampan har ett skelett? 

Det kan man absolut säga, sa jag. 

Sen somnade hon igen. 

Inte jag. 

Jag låg och tänkte på likheter mellan elsladdar och skelett.

hejdå julen

Julpyntet åkte ner igår.
Skönt som alltid.
Av allt fint var det bara en liten snögubbe jag hade svårt att slita mig från.
Det är nått med blicken, helt hjälplös.
Känns inte rätt den ska stängas in ensam på vinden.

fint skrot

Tänk om det var skrotverkstad varje lördag på Dunkers. Då hade vi varit glada.

de var i alla fall ganska tysta

Vi hade ätit, barnen verkade leka bra själva, jag satte mig i soffan.
Fem minuter. Det måste ju gå att läsa lite tidning, bara fem minuter.
Så tittar jag upp och ser Ebba balansera på en doktorslåda, precis vid stenbordet.

Till vänster har en övertrött Sally byggt en hinderbana.

Hur funkar folk som kan fortsätta läsa lugnt i en sån (risk)miljö?

Jag vet att barn klarar det mesta, jag är inte så hönsig att jag ropar "stopp och belägg, akta er!". Men jag är beredd.

Hela min kropp är beredd att rycka ut och fånga någon på väg att falla, trösta en som har trillat.

Hur gör man för att inte titta upp efter varje mening?

"Var är prinsessorna?!"

Jag fick för mig att se "Året med kungafamiljen".
Efter lite övertalning stängde Sally av mumintrollet på hennes rum för att istället titta med mig och hennes pappa.
Hon bytte till och med om så hon skulle passa bra till prinsessorna.

Besvikelsen när kungen visade sig vara en vanlig gubbe som pratade och pratade. Och ingen hade krona på huvudet. Ojojoj.

Prinsessan Sally rasade.

klackarna i taket

Jag glömde ju visa resten av vårt nyår.

Vi tömde bägarna.

Däckade på golvet.

Frossade i räkor.

Ställde oss på skålarna och ropade hurra, hurra, hurraaaaa!

Hej skogen!

Ebba sov, Sally var arg men Jenny och Annie var desto gladare.
Ibland är det bra att vara många.

ska barnen bestämma sånt här?

Jag köpte en matta till köket.
Anders och jag var lite tveksamma. Det blev ju väldigt brokigt. Lite som att köket förvandlades till en moské.
Sen vaknade barnen.
De tyckte det var mjukt, skönt, jättebra och flyttade genast dit sina grejer.
Nu känns det närmast ondsint att återgå till hårt och kallt stengolv.

tidsoptimisten i Malmö

På hotellet vi bodde på över nyår hade jag tänkt: 

* Färga håret

* Raka benen

* Bada badkar med barnen

* Läsa tre nyinköpta skvaller- och modetidningar (alltså inte en, utan tre, man kan undra hur jag tänker)

* Ta en drink på stan

* Äta ostbricka på rummet.

* Träffa nån Malmökompis

* Se Moulin Rouge på tv med Anders när barnen somnat

Gissa vad som blev?

Jepp. Drinken på stan. Inget av det andra hanns med.  

Men men. Drinken var väldigt god och alla trivdes under timmen vi var på good old Bishops. 

Ebba sorterade ölunderlägg så det stod härliga till.

Anders gjorde partytrix. 

Sally och jag glodde på folk och undrade vem de var. 

GOTT NYTT ÅR ALLIHOP!