de var i alla fall ganska tysta

Vi hade ätit, barnen verkade leka bra själva, jag satte mig i soffan.
Fem minuter. Det måste ju gå att läsa lite tidning, bara fem minuter.
Så tittar jag upp och ser Ebba balansera på en doktorslåda, precis vid stenbordet.

Till vänster har en övertrött Sally byggt en hinderbana.

Hur funkar folk som kan fortsätta läsa lugnt i en sån (risk)miljö?

Jag vet att barn klarar det mesta, jag är inte så hönsig att jag ropar "stopp och belägg, akta er!". Men jag är beredd.

Hela min kropp är beredd att rycka ut och fånga någon på väg att falla, trösta en som har trillat.

Hur gör man för att inte titta upp efter varje mening?