ett litet steg för mänskligheten...

... men ett stort för Ebba. 

Den här sommaren har Ebba varit väldigt nära mig och hennes pappa. 

Vissa dagar har hon velat bli buren mest hela tiden.

Därför var det en stor stund när hon valde att följa med min pappas sambo och plocka blåbär i skogen. Ebba såg allvarlig ut, men vinkade sen och travade iväg med de andra barnen och sin lilla skål. 

Det kändes lite stort när jag såg hennes ljusblå kofta komma tillbaka från skogen.