En smärre revolution i min och Sallys relation är att man numera kan resonera med henne.
Innan var det mer nej eller ja.
Med rätt argument kan man numera lyckas häva de mest omöjliga situationer. Det är bara så svårt att veta vilket argument man ska välja.
I flera dagar har vi försökt få på Sally glasögonen, men tvärnej. Vi har bestämt oss för att aldrig tvinga, vill inte att glasögonen ska förknippas med våld.
Men så i dag när jag lite tröstlöst försökte ännu en gång så lossnade det plötsligt. Att det är bra för ögonen har hon struntat i. Att hon bara måste ha dem en kort stund har hon nog genomskådat som ljug. Men när jag sa att "pappa blir så glad om du tar på dem" så nickade hon och jag fick äntligen sätta på dem.
Nu är frågan: Är det okej att använda glädje som muta..?
Innan var det mer nej eller ja.
Med rätt argument kan man numera lyckas häva de mest omöjliga situationer. Det är bara så svårt att veta vilket argument man ska välja.
I flera dagar har vi försökt få på Sally glasögonen, men tvärnej. Vi har bestämt oss för att aldrig tvinga, vill inte att glasögonen ska förknippas med våld.
Men så i dag när jag lite tröstlöst försökte ännu en gång så lossnade det plötsligt. Att det är bra för ögonen har hon struntat i. Att hon bara måste ha dem en kort stund har hon nog genomskådat som ljug. Men när jag sa att "pappa blir så glad om du tar på dem" så nickade hon och jag fick äntligen sätta på dem.
Nu är frågan: Är det okej att använda glädje som muta..?