Jag och Sally hade en liten… hm… diskussion tidigare i dag. Hon var helt förtvivlad efteråt och jag fick dåligt samvete. Hon är ju sjuk (ja, igen), har jätteont i halsen.
Så hon fick glass.
En stund senare var jag i köket då jag hörde gråtande inifrån soffan.
Konstigt, hon har ju både tv och glass tänkte jag. Så sneglade jag in och såg hur hon förtvivlad försökte få fatt i glassen med skeden, men den bara halkade runt. Hon gjorde utfall för att dela den, men som alla vet kan iskall glass vara hård som diamant.
Livet måste stundtals te sig helt omöjligt ur en tvåårings perspektiv. En stund senare var jag i köket då jag hörde gråtande inifrån soffan.
Konstigt, hon har ju både tv och glass tänkte jag. Så sneglade jag in och såg hur hon förtvivlad försökte få fatt i glassen med skeden, men den bara halkade runt. Hon gjorde utfall för att dela den, men som alla vet kan iskall glass vara hård som diamant.
Tänk att ha glassen så nära, men ändå så långt ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar