dåligt samvete för dålig plast

Vi har mycket dålig plast här hemma.
Det ger mig dåligt samvete.

Jag är inte helt värdelös. När jag köper nytt försöker jag tänka, som med tillbehören till det lilla köket. Där är mest trä, rostfritt och keramik.

Men sånt vi redan har är svårt att slänga.
Microvågsugnen är en av barnens roligaste saker. Och alla "mobiltelefoner" som kommer till oss. 

För att inte tala om det lilla slottet med prinsessan.

Just gamla plastleksaker, tillverkade innan 2007 när man förbjöd ftalater, bör tydligen slängas.
Men jag kan inte. Slottet är dessutom Amandas, det är liksom både syskonkärlek och rolig lek på en och samma gång.

Samtidigt blir jag halvt stressad varje gång jag läser en ny artikel om gifter som är i plast. Om gifterna utsöndras kan de små barnen få hormonrubbningarna som stör fertiliteten. Det är ju fruktansvärt. Ändå kan jag inte slänga.

Idag beställde jag boken "Handla rätt för en giftfri barndom".
Vill man inte läsa en bok har tidningen Mama sammanfattat råden i en artikel.