Varje dag tänker jag: "ikväll ska jag jobba mellan 19 och 22".
Varje dag tänker jag så.
Sen lägger jag barnen.
Vid 20-tiden har de somnat. En på min arm, en på magen.
Att flytta dem till deras sängar, att flytta mig till kalla nedervåningen, slå på hjärnan, slå på datorn.
Nä, företaget må ursäkta. Det är omöjligt att ta sig upp igen.
Så bra... Så slipper man oxå undra sen varför man jobbade så mycket och inte passa på att mysa mer! Finns mÅnga fler år, dagar, timmar och minuter att jobba på men inte så många fler godnattmys.
SvaraRadera