jag idealiserar koloniliv

Vi har ju trädgård, och jag är numera glad för det.

Jag gillar att pula med växterna, barnen har möjlighet att röra sig på större yta än inomhus.

Trots det kan jag bli avundsjuk på koloniträdgårdar. 

Det är ju knäppt, men jag tycker så mycket om dem rent estetiskt. Det odlas mer i kolonier, och de är ofta mer kreativa än villaträdgårdar där folk styr upp det på ett sätt som gärna blir lite för stramt för min smak. 

Dessutom finns det en social dimension.

Igår hängde vi i en förskolekompis koloni, och bara på en dryga timmen pratade jag med tre olika gubbar och tanter.

Det händer aldrig i min trädgård.

Dessutom kom det förbi flera barn och hakade på leken. Barnen sprang runt i kolonigångarna, fick låna en hund de gick ut med, badade i en vattenspridare.

Det kan förstås vara så att trivsamheten för mig bottnar i att vara i någon annans koloni/trädgård. Där ser man liksom inte allt som måste göras, man är inte splittrad mellan maten inne i köket och barnen på studsmattan. Man bara sitter med ett saftglas på gräset och glor. Det är ju väldigt skönt. 

små kompisar

Ibland bråkar Annie och Ebba, så som man kan göra med de man känner bra. 

Då kan det låta såhär:

- Min mamma!

- Nä det är min mamma!

eller 

- Jag har bajsat. 

- Nej, JAG har bajsat! 

- NEEEJ. JAAAG!

 

Men på trädgårdsmsässa i lördags bråkade de inget alls. 

Då bara lekte de. Överröstade nästan Hannu Sarenström så mycket de skrattade.

Blommor är verkligen bra för alla.

barnarbete av bästa sorten

Jag vet hur man gör för jag har sett på Fixa rummet, sa Sally. 

Vänta lite, sa Anders. Jag måste tänka först.

Det är svårt att tänka när alla pratar.

Lika bra att låta barnen måla själva.

Och så bra det blev. En hel vägg målade de. 

Okej, lite kom på fel vägg, på den som skulle vara vit. Men ändå.

runda glasögon är moderna 2014

Tror ni att Ebba vill se ut som Sally? 

Eller är hon bara väldigt sugen på att bada? 

Ingen vet. Vi vet bara att hon blev väldigt sedd när hon sparkcyklade från förskolan i hjälm och nya simglasögon.

Topplista: retliga städmoment

Att plocka i ordning efter barnlek kan gå snabbt, man bara öser ner i lådor. Men det finns retliga moment som bromsar upp. 

Mina just nu störigaste: 

1. Bollen med geometriska hål. Man känner sig inte jättesmart när man famlar efter rätt hål för kvadrater och cirklar. Egentligen otroligt att ettåringar klarar det.

2. Pärlor. De är många, de är överallt.

3. Pusselböcker. Den som kom på pusselböcker är en ond människa. Fem pussel, åttio bitar, omöjligt att reda ut vad som ska vara var.

 

4. Gott & blandat. Lego blandat med playmo blandat med barbie = hilfe! Hur ser man vilken sko som är vems och om skiftnyckeln hör till playmo-gubben eller till lego-tjejen?!

 

passa andras barn

Man vet aldrig hur det blir när man passar ett barn första gången. 

Men nu vet vi hur det är med Annie, snart tre år. 

Inga problem. Man kan säga att hon och Ebba passade varandra. De serverade flygplansmat och gick promenad med dockorna. 

Sen pysslade de på en balkong hos min pappa.

Åt lördagsgodis. 

Seglade piratskepp.

Egentligen är det väl sällan problem. Men man vet aldrig på förhand.
Det är det som är det roliga.

Barnpassning är lite som 40-åriga småbarnsföräldrars motsvarighet till att åka på Roskildefestivalen som 16-åring. Kommer man få hångla, röka på, bli gyttjebadad, lämnad av en vän? Nerslagen? Räcker pengarna? Missar man sista färjan hem? Kommer favoritartisten ställa in? 

Man vet inte förrän man varit där.

en ny i familjen

Vi säger välkommen till Joyce, senaste tillskottet i familjen. Hon är kungspudel, tio veckor och mycket gullig. 

875 kronor senare

Vi åkte till drottningtorget i Malmö för att sälja grejer med kusin Mika och hennes mamma. 

Linnéa var också med en stund. Skojade så Sally nästan trillade omkull. 

Efter loppisen var man trött. 

Timpengen ska man inte räkna ut. 

Men det var kul. Och Sally hittade bra grejer: nya solglasögon och en Barbiehäst. Den gamla hade ju klippt sig och det växte aldrig ut igen. Dåligt.