somriga dagar vid Öresund

Dagarna är nu så somriga att bloggen får ta semester en vecka eller två.
Jag vill vara med mina besök istället. Just nu min syster och Linnéa.
Ses snart igen.

måla, leka, prata, störa

På vissa sätt är det väldigt störigt att ha barn på semestern. Man får inte gjort ett skit. Sally får gjort desto mer medan jag står avundsjuk bredvid och fotograferar.

Hon stör sin pappa när han försöker måla. 

Hon stökar till på trappan.

Hon går en runda med kossan.

Hon målar staketet.

Och som man kan se på munnen pratar hon hela tiden. Bababa. Mamamamama. Papapapapa. Hon pratar hål i huvet på sina föräldrar!

min fot har visst krympt

Jag handlade på nätet från Pumpalot, en som syr upp barnkläder på beställning.
För en symaskinsanalfabet kändes det lyxigt att få hemmasydda kläder till Sally. Jag valde modell, tyg och två dagar senare var ett par molnbyxor i plysch i brevlådan.

(ps. byxorna är inte så enorma som de ser ut och min fot är inte så missbildat liten som den ser ut)

kanan är här

Det syntes ju knappt att det bor ett barn i trädgården. Vi fick åka till leksaksaffären och hämta hem lite nya grejer. Nu syns det jättebra!

kylskåpet har också semester

Löksill, senapssill, farmors hemmagjorda sylt, pizzabitar i folie, vinboxar med gaffatejp och majskolvar. Nu skulle man bara montera in nån musik också så att man möts av sommarsånger när man öppnar.

glad midsommar

Sally och jag och Anders och lite andra folk var i går i Örkelljunga på en röd och stor gård. Vi plockade blommor och dansade runt midsommarstången (den syns mellan Sally och flaggstången) och matade kor.

Sally lekte och lekte med kusin David, till exempel tittut i lusthuset. 

En finfin midsommar blev det. 

fotboll och andra sporter

I huset vi lånar finns ingen tv. Anders blev mycket besviken när han upptäckte det. Det pågår ju ett stort idrottsevenemang som han hade tänkt se på semestern. På tv. 

Han var orolig att det inte syns hur tråkigt han har det så jag fick ta en närbild också (då ser man i och för sig hans goda rosévin, men med lite empati kan man nog ändå tänka sig besvikelsen).

Sally blev också besviken. Vad ska jag med en VM-boll till om jag inte kan se VM? frågade hon sig.

Men till frukost nästa dag hade humören ordnat upp sig. Då såg jag att de spelade badminton tillsammans utanför köksfönstret.

Sen fick de potatissallad och torsk till lunch och då kändes det tydligen bra igen.