opedagogisk vårdcentral

Vi var på vårdcentralen i går, bara för att konstatera att det var vanligt gammalt virus som tjockat igen halsen. 
Well well. Inte lätt att veta.
Sally samarbetade exemplariskt med såväl halsprov som örontittande. Från hennes perspektiv var läkarbesöket nog helgens highlight.
Det enda jag ogillade var en bok i väntrummet. Den handlar om en liten pojke som hamnar på sjukhus. Han ska sova över, men föräldrarna får inte stanna. Han gråter sig till sömns så ensam han är.
Tryckår 1974. Kanske dags för en uppdatering.

sol ute, kamin inne

Känner ni igen blicken?
Febern är här igen.

gränssättning för 36-åring

Anders är täppt i näsan. Ikväll bad jag honom att sluta andas om han inte kunde låta bli att sucka vid varje andetag.
Var det att gå över gränsen?
ps. Jag har inte slutat skriva om Sally. Jag måste bara återhämta mig efter incident tidigare ikväll då hon trillade in i bordet för att jag och A hade fullt fokus på att filma och fota henne.
Måste köra lite kvalitetstid innan jag vågar fota igen. ds.

den nya utsikten

Så här såg det ut innan trädfällningen:

Nu ser det ut så här:

Istället för en grå vissen trädvägg ser man bland annat detta fina träd från mitt sovrum:

Och detta är grannarna (och halva min familj) jättearga för.
Obegripligt.

med storkusinerna i solen

små små paljetter

Jag är ju part i målet, men visst har hon osedvanligt bra finmotorik för sin ålder.

a room with a view

Tack vare trafikverket är vi på väg att få utsikt från vårt instängda hus. Alla träd längs med järnvägen sågas bort.
Synd för ekorrarna, men bra för mig.