en bra dag

Alla vet att det kan vara utmattande att vara med barn även om de varken är sjuka, har diagnoser eller extra svåra humör.
För mig och lilla familjen har den senaste månaden varit lite av en prövning. Ingenting med Sally har varit lätt. Vi har kunnat krocka fyra gånger i halvtimmen. Jobbigt för henne, jobbigt för föräldrarna.
Så idag var det som att hon bestämde sig för att testa ja istället för nej. Hon sa ja till kvällsmaten, till att tvätta håret, till att läsa tyst för sig själv, borsta tänderna. Allt var plötsligt okej.
Wonderful! säger jag utan att tro att vi har kommit över bäcken.

fint på landet

Stadsbarn kan ju lätt få uppfattningen att Hello Kitty är den enda katten som finns på riktigt, utanför böckernas värld.
Tur då att man kan hälsa på folk på landet, som Alma och Viola som har både hästar och katter.
Just hästarna var lite stora tyckte Sally, men kattungarna var toppen.

viktigt vara tydlig

Bara man säger det med tillräcklig pondus, kanske är det sallys hemlighet.
Hon får i alla fall folk att göra både det ena obekväma och det andra. Som att få först Dowen och sen mormor att ligga på mage och pussla på köksgolvet.

när Sally själv får välja

Det kan tyckas som att shorts-säsongen är över.
Så ser inte Sally på saken. Man kan ju ha dem utanpå plyschbyxorna.

tidig indoktrinering funkar

Ikväll kom så äntligen beviset på att vilja är allt.
Anders vill ju väldigt gärna att Sally ska bli fotbollsspelare. Efter ett hårt träningspass i trädgården sa Sally att hon ville sova med bollen.
Inget gosedjur, bara fotboll.

konstig fika

Ösregn syns inte på bild. Men tro mig, det regnade verkligen jättemycket just när vi skulle fika i skogen.
Sally blev helt blå så kallt det var. Men mackorna var goda och sällskapet tappert.

hejdå då

Det sämsta med besök är att de tar slut.