ska det va såhär?

Sally fick bara bra presenter i år, som vanligt. Den som hittills toppar lekandet är babydockan från fastern i Schweiz.
Jag ser poänger med docklek. Men när Sally väckte oss 03.40 i natt för att dockan behövde mat kändes det sådär.
Jag bara "nej Sally, glöm det, vi ska sova" varvid jag fick en förebrående blick: "Hon är mycket törstig mamma".

Ser man på det lite positivt kan man säga att det blir mysigt för mig med sällskap under de kommande vinternätterna.

olika syn på stenar

Linda letade fina stenar.
Sally slängde i dem.

kalasgästerna hade flätor

Tre år!

nya sängen

vikten av uppmuntran

Sally kan ju allt själv nu. Det är faktiskt väldigt skönt. I morse klättrade hon själv in i bilen, spände på sig säkerhetsbältet, stängde dörren.
Efter varje moment sa hon stolt "Jag kunde själv".
Jag satte mig i förarsätet och tog på mitt säkerhetsbälte. Då skrek hon jätteglad från baksätet:
"Du kunde själv mamma!".

Fint att hon också kan bli imponerad av mig ibland.

teamwork i köket

Folk säger det är så mycket jobbigare med två barn än ett. Inte dubbelt så jobbigt utan tuuusen gånger jobbigare.
Jag förstår dem inte.
Helgens tre barn var mycket lättare att passa än ett.