ett framtida husdjur?

Sköldpaddan Alice i Båstad fick det hett om öronen när hon mötte Ebba.

en koncentrerad gungputtare

Jag och Ebba debuterade idag som barnpassarteam.
Vi passade en tvååring och en fyraåring.
Det var lätt.
Kanske för att "de stora" barnen tog så bra hand om Ebba.
Och det är klart. Är man två år är man ju också enormt mycket äldre än en bebis. Man kan ju nästan allt om man jämför.

vitt är väl ganska trist

Sally och jag är nöjda.
Lite sugna på att fortsätta med resten av huset.
Undrar vad Anders kommer att tycka...

brunch i Båstad

Vi kom in på restaurang Sand i Båstad. Nio vuxna och åtta barn mellan noll och sju år
Det blev tyst i den tjusiga lokalen. Folk tittade.
Stirrade gjorde en del.
- De tycker nog det är roligt att vi har så många flickor, sa min mamma (sju av de åtta barnbarnen är flickor).
Mm, det är säkert därför de tittar.
Inte alls för att de ser den lugna söndagsbrunchen gå upp i rök.

tio poäng till sommaren

Jag och Jenny har träffats ganska mycket under vårt föräldralediga år.
Det brukar vara trivsamt, men ofta är nån missnöjd. Ett barn eller en mamma eller två.
I veckan inträffade det osannolika: alla nöjda!
(Att Ebba råkade bli bränd var verkligen inte bra men inget vi tänkte på när Jenny fotade denna fina studie i harmoniska barn.)

andras barn

Att det är fint att se sina egna barn utvecklas, det förstod jag nog långt innan jag fick barn.
Att det även kan vara fint att se andras barn växa upp är en nyare insikt. Som Alice och Astrid, nyss små fäktande bebisar. Nu fulla av egna viljor, i solen på min trappa.

Sally och Signe

Man ska inte romantisera livet som barn. De har ju sitt, som en tant på bussen sa en gång när jag klagade lite på att Sally gnällde i vagnen.
De har absolut sina problem, men en del sommardagar känns onekligen rätt bekymmerslösa.