vilken volym, vilket hårsvall!

 

Kanske har ni tänkt: "stackars Lotta som har fått ett skalligt barn".
Det kan ni sluta tänka nu.
Ebbas hår är så långt att hon kan ha tofs.
Och klämma.

mycket att titta på

Vi var och tittade på handboll allihop, i en ny idrottsarena i Helsingborg.
Eller hm, handboll och handboll.
Jag tittade mest på Ebba och Sally.
Sally tittade på pompom-tjejerna.
Och Ebba gillade lysrören i taket.

vi har en snöskeptiker i familjen

Och så kom äntligen snön.

Sally kan inte sluta skratta, så kul är snön.

Vad Ebba tycker är svårt att veta.

Hon mötte pulkaåkandet med något för henne så ovanligt som tystnad, sammanbiten tystnad.

små hälsningar

Förvåningen när jag tog upp telefonen för att se vad jag hade antecknat till en jobbtext. Allt var borta, ersatt av en liten hälsning.
De där pingvinerna visste jag inte ens att jag hade.

Note to self: återgå till regeln att min mobil inte är en leksak.

triumfens ögonblick

Undrar om mamma och pappa ser att jag leker med farliga grejer.
Hoppas inte.

Sally är på min sida. Det ser man eftersom hon skrattar så.
Men det är nog bäst ändå att jag snabbt tar mig ut från toaletten.
Innan de kommer på mig.

Nu springer jag iväg med min wc-rent, ingenting kan stoppa mig.

Yeah. Jag klarade det.

Ebba och Sally i city

 

"Kolla den lille killen, han kommer att äga stan om några år".
Så sa en tonårskille till kompisgänget när han såg Ebba gå gågatan fram i lördags.
Så kanske det blir.
Om än inte det där med han.

alltid tio steg efter

Bästa cafébesöken är när de andra gästerna är stökigare än man själv (tonårsgäng på pistachia).
Då gör det inget att barnen högljutt jagar varandra i en evighetslek (evighet eftersom Ebba aldrig hinner ikapp).