nu ska vi lära kullerbyttor

I vår går vi från noll aktiviteter till två i veckan.
Först ut: gymnastik.
Såhär långt succé.
Jag skrattade så jag grät. Sally såg glad ut alla de 50 minuterna. Hon hoppade och skuttade. Tittade koncentrerat på de större flickorna.
Jag ska försöka få ut en liten film, funkar bara inte från mobilappen.

fredagsmysigt

Jag och Sally hade en heldag i Landskrona med min kusin och hennes barn. Museum och kinarestaurang och allt.

Det var jätteroligt. Och man blev jättetrött.

Sen när vi kom hem hade något hänt med Ebba.

Ser ni?

Ännu sötare än i morse. Ofattbart men sant.

Och så hade hon börjat dricka öl. Lite konstigt.

Men Anders kanske var trött.

Då händer det ju att man släpper på principerna

de saknade mig nog inte igår

Det är bra att kvinnor arbetar utanför hemmen nuförtiden.
Det är så bra och självklart att man sällan ens behöver tänka på hur bra det är.
Ibland kan jag ändå undra om jag gör rätt. Kanske borde jag börja sälja grejer från hemmet, säg gulliga barnkläder, så jag kunde va mer med barnen. Ebba är ju så liten, hon saknar mig säkert!

I såna stunder av tvivel är det bra när sambon skickar bilder från bullerbytillvaron han fixar till barnen. Som en tur på sparken i Viken med en farmor och hennes 90-åriga kompis.

samtal sådär i förbifarten

- När du dör ska hon va min mamma, sa Sally och pekade i tidningen.
- Men jag ska inte dö på länge.
- Nänä. Men NÄR du dör. Jag vill inte va utan mamma.

samtal i bastun

Om och om igen förvånas man över hur stort ens barn har blivit.

Sally och jag var och badade.
Jag satt i varma bastun, hon utanför i svala. Ett annat barn kom in och började prata med Sally.
- Hej, jag är åtta år hur gammal är du.
- Jag är fyra.
- Min mamma är 38 år.
- Jaha. Min farmor är jättegammal. Hon hör nästan ingenting.
- Jaha. Jag har varit på simskola.
- Lärde du dig mycket?
- Ja, jättemycket. Nu måste jag gå ut till min mamma. Hejdå.
- Hejdå.  

tankar på natten

Ebba väckte oss alla i natt vid tretiden. Hon skrek och skrek. 

Sally blev så vaken att hon började fundera på viktiga saker. 

När jag släckte frågade hon varför vi har två sänglampor inte tre. 

Jag försökte förklara. 

Sen frågade hon varför ljuset försvann när jag vred på lampknappen.

Jag sa något om att det går trådar av elektricitet inuti sladdarna. 

- Är det lite som att lampan har ett skelett? 

Det kan man absolut säga, sa jag. 

Sen somnade hon igen. 

Inte jag. 

Jag låg och tänkte på likheter mellan elsladdar och skelett.

hejdå julen

Julpyntet åkte ner igår.
Skönt som alltid.
Av allt fint var det bara en liten snögubbe jag hade svårt att slita mig från.
Det är nått med blicken, helt hjälplös.
Känns inte rätt den ska stängas in ensam på vinden.