inget går upp mot stora tjejer

Jag lyckades inte riktigt fånga minen, men gissa om Ebba är stolt när hon får gå mellan Sally och Esther hem från förskolan.

kan nästan allt

Jag är så stor nu så jag kan börja skolan, sa Sally.
Nej nej nej. Du ska aldrig bliva större. Allt är så bra nu, okej.

vår lekplats

På vår lekplats vid kyrkan är aldrig några barn. Det är ett minus.
Där finns bara en rutschbana och tre gungor, det är också lite fattigt.
 
Men vi gillar den ändå. I fyra år har vi hängt vid den här rutschebanan. På väg hem från förskolan, efter kvällsmaten, på helgen.
Många timmar har det blivit och man ser nästan på Sally att hon betraktar platsen som hennes egen.

(ps. om man läser i mobilen kan man nog inte se filmen. ds.)

liten blir större

I dag är det dags. Då börjar Ebba på förskolan. 

Det är nog lagom nu. Hon behöver lära sig lite nya grejer. 

Som att man inte ska gräva upp jorden med fröer som ens mamma precis har planterat. 

Och om man häller vatten på sig själv blir man våt.

 

Sånt lär de sig väl på förskolan nuförtiden? Hoppas.

systrar

Visst är de fina så säg. 

Om det inte var fult att skryta hade jag gjort det. Då hade jag ropat: kolla så fina barn vi har!

vatten vatten vatten

Jag är ingen trädgårdsmänniska.
Förra året var jag i trädgården kanske fem gånger.  Bara när jag hade besök.
Men i år har något hänt. Barnen är ute varje dag. Ibland själva.
Och till och med jag är ute. Jag har klippt buskar, rensat ogräs.
Så nu gör jag en snabb omsvängning och konstaterar att det här med trädgård är en väldigt bra grej. Speciellt om det finns en vattenslang i lagom höjd för barnen.

små personer, svåra att se

Sally försvann igår. 

Vi hittade henne igen, annars hade jag nog inte suttit här och bloggat. 

Men så rädda vi blev när hon och Edvin försvann vid majbrasan bland alla hundratals människor.

Om jag inte burit på Ebba hade jag nog svimmat av skräck när vi efter en stund hittade Edvin men inte Sally. 

Usch så hemska minuter. Och stackars lilla barn så rädd hon var när vi väl hittade henne.

 

Innan traumat hade vi det bra hemma hos Edvin och hans familj. 

Jag ska tänka på det istället. Och så ska jag alltid hålla alla barn i händerna, kanske till och med knyta fast dem i ett koppel när jag är bland mycket folk, ja det ska jag.