Man tänker att man inte ska göra en grej av att ens barn börjar prata. Det är ju inte precis en världshändelse.
Men så väller orden ut ur hennes mun och man blir så stolt.
Jag är just nu så jättestolt.
Som när hon säger "bis, appa bis" (bebis, klappa bebis) om lilla Klara som var på besök i fredags.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Söta...Det är visst stort med prat! Kram
SvaraRadera/mostern
SvaraRadera@mostern: det är lundastinas nya bebis!
SvaraRaderaNu är jag är tillbaka! Fem veckors bloggabstinens. Nu har jag läst och tittat på allt som jag missat under dessa fem veckor och jag vill bara säga det att jag kan också sy!!! Jag har lärt mig alla finesser som finns på min symaskin i sommar isället för att titta på bloggar. Jag kan sy resårsöm, elastisk söm, knapphål,lägg upp osynligt och rynksöm mm mm Allt kan jag! Men en annan sak som inte har med sy att göra är att om man skall vara riktigt riktigt ärlig så är Sally i verkligheten tusen miljoner gånger bättre än bloggen. Men när man nu inte får träffa sin gullungar varje dag så är bloggen en oöverträfflig abstinenshjälpare. Tack kära blogg!
SvaraRaderakram från mormor
Vilken fin kommentar! Då kanske man kan önska sig hemmasydda julklappar. :)
SvaraRaderaO det är ju en riktig bebis! Tyckte det var en docka de tre första gångerna jag kollade.
SvaraRaderaDet är UNDERBART när de pratar. Alice säger just nu: "Alla har hatt" - helfnoskigt!
Hur är det med febern?
@Anna: Roligt. Du har ju ändå en riktig bebis att jämföra med :)
SvaraRaderaOckså roligt med hattrepliken. Har inte spöket Labans pappa en hatt? Det kanske är dags att byta film...