pyamasbarn

Ibland är det nästan mysigt att vara lite sjuk. Om man inte är så mycket sjuk. Som i går.
Så man kan vara hemma och mysa med sin lillesyrra.

feberfria dagen

Jag var orolig för hur Sally skulle deala med de långa amningsstunderna. Speciellt hemmadagar som denna.
Som vanligt var oron helt i onödan för hon hittar på saker.
Bra för henne, bra för mig.

köp inte den här

Man kan tro att den här elefanten är en gullig leksak.
Sally älskar den.
I själva verket är det en leksak from hell.
Den låter som en ångbåt, eller en tung industri.
Lyssna själva, memorera och köp aldrig en sån här till ett barn.
 

sover? sover inte?

En bra sak med mobilberoendet är att man alltid har en kamera tillgänglig när ens barn somnar i lägen där man inte kan se dem. Som i baksätet på bilen, eller på ens arm mitt i natten.
Man kan då ta en bild och se huruvida de sover eller inte.
Men ibland är det svårt att veta. Sover hon räv eller på riktigt?

Då får man ta en ny bild.
På den blir det ofta mycket tydligt att om barnet sov, så sover det i alla fall inte längre eftersom det väcktes av mobilkamerans klickljud som mamman alltid glömmer att stänga av.

svettigt på Lousiana

På bild ser det mesta så mysigt ut, som i cafeterian på Lousiana.
Jag menar man ser nog inte att jag är helt plaskvåt av svett för att jag på ingen tid har varit på toa sex gånger med mina barn. Sally ville inte alls se konst utan bara vara i lekrummet. Jag fick värsta huvudvärken för att jag glömt dricka vatten medan jag ammat som en tok för att Ebba skulle sluta skrika.
Jag tror inte det syns på bilden. 
I praktiken var utflykten mer så som Jenny beskriver en fika vi hade för ett tag sen i en krönika.
Förutom att det var trivsamt att prata med kompis Sara på tåget från Helsingör när vi fortfarande hade energi är det tveksamt om det blir fler Lousianabesök i år.
I så fall ska vi ha med oss minst tre extra vuxna. En till mig, en till Sally och en till Ebba.

det går!

Och nu sjunger vi Mamma Mu:s cykelsång: det går, det går!

mys med mormor

Mormor har varit här och myst med Ebba.
Jag tyckte det såg lite distanserat ut. 
Vinglaset i handen och Ebba så långt borta.
Men men. Man gör ju som man vill.

Näe.... Jag skojade bara. Så här mysigt hade de det!

säkerhetstänk

Det är bäst att hålla fast sig i storasysterns klänning. Man vet ju aldrig när hon släpper.

man lurar inte Sally

Att klä på Sally är just nu en övning i tålamod, kreativitet och förhandling. Man blir irriterad, hon blir arg, det tar tid. 
Men ibland har man tur. Häromdagen lyckades jag klä på henne medan vi pratade, utan att hon tänkte på vad som hände. Jag blev mycket nöjd att de fina gröna plyschbyxorna jag köpt äntligen kom till användning.
Sen när vi står i hallen på väg till förskolan stannar hon plötsligt upp, tittar ner och säger med lika delar förvåning och förskräckelse: "Mamma! Vad har jag för byxor?!".
Vi kan väl säga så här. Jag gör inte om det.

sov nu små videungar

En skrek, en var spattig beyond reason.
Att ensam somna barnen tog i kväll en timme och fyrtiofem minuter. Men det gick!

mellanmålet

Det jag hittills gillar bäst med föräldraledigheten är mellanmålet när Sally kommer hem.
Gurkmacka, ibland varm choklad som idag och berättelser om folk vi känner. Vi går igenom sånt som att mormor älskar Ebba och Sally, att Annie har blivit så stor, att man inte får slåss, att lillebror vill ha en hund och att Alice är min kompis, alltså Sallys.
Mycket trivsamma minuter.

tjejtidningar

Jag läste för Sally ikväll, som vanligt.
Jag läste om Ingo vars syster inte lyssnar på honom, för hon läser en tjejtidning.
Vad är tjejtidning, frågade Sally.
Ja vad är det, svarade jag.
Finns det ett bra svar? Ett där man inte trasslar in sig i genusresonemang.

parkeringsplatsglädje

Det finns en del minus med att vara barnfamilj i offentliga rum. Men ett stort plus är att eftersom man tycker att halva dan har gått klockan tio kan man vara först av alla på köpcentrumet och få parkeringen närmast entrén. Konsumtionslycka!

små barn med stora

Antingen har jag närt en linslus vid min barm eller så är Bamsetidningen tråkig.
Och det där med näsan, vad ska jag säga.
Jag upplyste Sally om att det kanske såg lite knasigt ut om hon petade näsan på bild. Hon ignorerade mig.
Om ni inte ser nya tröjorna så bra så står det Loveliest little sister på den lilla och Bestest biggest sister på den stora. Mycket fina från fastern.

tålamodet

Tålamodet som krävs när man ska hinna med ett tåg, innan Ebba vaknar i vagnen med kvällspanik, och Sally bara ska leta upp en bra plats att lägga sin pinne på.
"Nej mamma, jag kaaaan inte skynda mig".

ledtråd till gåtan

Vi hälsade på två fina barn med en mamma så snäll att hon hängde upp ballonger så Ebba skulle ha något att titta på medan vi andra fikade.

fler färdigheter lärs ut

Efter magträningen måste man vila.
Något Amanda också är bra på.
Hon är inte bara hård magtränare.

dagens gåta

Vad är det för gata vi har hamnat på?

prestationsinriktat hem

Hon kan ju inte lika mycket som Sally, sa Amanda, och började träna magmusklerna på Ebba.

Sen blev hon förvånad över att barnet började skrika.

Jag blev förvånad när jag såg henne lägga Ebba i dockvagnen.

Jag menar det är ju trots allt Amanda som gav idén till bloggens namn när hon en gång påminde mig om att Sally inte var en docka

Ebba hos Amanda

Yeah, min största storasyster är hemma!

foto-tajm

Okej att du har en ajfån men jag har en miniräknare från 90-talet, sa Sally till faster Bodil.

ordlös bild

Jag såg Sally med midsommarkrans på huvet, fick en tanke, tog en bild.
Nu är tanken borta.
Kanske kan jag skriva "här ska va en bildtext" som det står ibland i tidningen.

äta framför kulturkändisar, del två

Nyligen fikade vi ju framför Lars Vilks.
Igår åt vi brunch framför Niels Righolt, fd chef på Dunkers kulturhus.

äntligen kramsnö

Vår snögubbe hade gomspalt. Men Anders opererade honom frisk.
Han kan så mycket.

nya rekord

Sally har lekt själv i en timme och tio minuter (i bibliotekets lekrum).
Ebba har sovit i tre timmar.
Jag har inte kollat på telefonen på en timme.

ett leende kl 02.15

"Mamma tror att jag är glad att se henne, men jag laddar för två timmars vakentid. Det är ju så mysigt att snacka lite, äta lite, kräkas lite, bajsa lite och sen snacka lite mer mitt i natten."

tidigt trots

Hej. Jag heter Ebba. Jag kan le, men vill inte när min mamma ska ta en bild.

leva med dubbelvagn

Något jag kände stor aversion mot i väntan på det här tvåbarnslivet var tanken på att behöva putta runt en dubbelvagn.
Jag gillar inte att ta plats på det sättet, tanken på vagnen stressade mig.
Det jag inte förstod var hur glad den där vagnen kunde få en att känna sig. Här hemma glömmer jag ibland att jag har två barn, men när båda är i vagnen blir det väldigt konkret.
Det är ju inte som att jag ser fram emot att åka buss med den, och packa in den i bilen vägrar jag, men det positiva har lätt vägt upp besvären.

repris

Efter klagomål på att Ebba gäspade på tidigare bild kommer här en utan gäsp.
Till nästa gång önskar jag lite mer förståelse för det OMÖJLIGA i att fånga tre barn utan vare sig grimaser, gäsp eller skrik.

bra bok

Bättre än Gruffalon kan en bok inte vara enligt Sally.
Hon kom hem från förskolan, sprang in och tog boken och la sig i soffan.

"jag håller båda!"

de obegränsade möjligheterna

Typiska Sallymeningar just nu:

"När jag blir en stor pappa ska jag..."
"När jag blir en liten bebis får jag..."

Jag önskar att hon länge ännu kan få behålla tron på att liknande förvandlingar är möjliga. Men det lär bli svårt.
Om vi inte håller henne hemma resten av uppväxten. Vilket trots allt inte känns helt rätt.

trebarnspappan blev trött

Bör man bli orolig när man hittar sin man såhär på en pall i hallen..?
Vi har haft lite trötta dagar med skrikbarn och sömnbrist. Han hade precis burit in ved och slängt återvinningen, men ändå... Det kändes inte helt hundra.

familjekultur

Det var serieverkstad på Dunkers.
Tur att vi var där. Annars hade de två konstpedagogerna inte haft något att göra. Inspirerad av kompis Alice pratade Sally lite om klädmode med dem.
- Önskar du dig också en balettkjol?

äntligen utvecklas hon lite

- Mamma, mamma, Ebba kunde ta leksaken!
Ebbas förvåning över att ha lyckats fånga leksaken på armen var ingenting mot Sallys chockade min.
Jag såg inte det hända, men kunde inte med att säga att den med allra största sannolikhet hamnade där av en ren slump.

nästkusinen från Dösjebro

Sally hade tur som föddes samma år som en massa fina kompisbarn. Men frågan är om Ebba inte har haft minst lika mycket tur med jämnåriga. Om nu mamman hennes orkar kuska runt och träffa alla som hon gjorde när Sally var ny. Det är frågan det.
Än så länge lever vi på att Ebba är så liten, att folk därmed är vänliga nog att komma hem till oss. Som det söta kusinbarnet Olle.

skrytbloggarna

Det finns en del fb-folk, och en del bloggar, som är ganska skrytiga. De har väl inte för avsikt att skryta, men deras inlägg om dekorerade kakor, väldigt speciella klänningar och gulliga barn framstår för mig som skrytiga.
Jag brukar se på dem som märkliga människor, mycket olika mig.
Men så i går kväll var jag en hårsmån från att göra ett inlägg om att jag innan klockan 9.45 hade lyckats baka en kaka, amma en bebis, göra en fiskgryta och dessutom duscha.
Insikten som drabbade: jag är som de. Enda skillnaden är att jag oftast lyckas lägga band på mig.

muckar du med mig?

Min enda tröst är att jag inte är den ende som får onda ögat av Ebba...

den uppfordrande blicken

Man tror sig ha riggat upp så bra. Ena barnet på dagis, det andra är tyst i babygymmet. Bästa förutsättningar för lite datortid.
Så tittar man ner på det lilla barnet och möts av Blicken.

Det är ju kul det här att hon kan fokusera, men det var lättare att jobba innan hon tittade på mig med ett uttryck så argt som om hon hade lämnats ensam i en evighet.

små pratkvarnar

Varför pratar barn så mycket?
En kvinna i lekrummet på biblioteket sa att det är för att de inte kan skilja tankar från prat. Allt de tänker kommer rakt ut.
Tror ni att det är sant? Och i vilken ålder kan de i så fall lära sig skillnaden?
Om det är sant att de inte kan styra pratet innebär det ju att det är helt lönlöst att försöka lära dem att tagga ner, nästan lite elakt. 

tick tick

Tanke 1: Tänk vad tiden går. Hon är redan stor nog för babygym.
Tanke 2: Händer det att akuten får in barn som har fått en iPhone i huvudet?
Jag skulle självklart aldrig tappa en telefon på mitt barn, men det borde ju ha hänt.