Man tror sig ha riggat upp så bra. Ena barnet på dagis, det andra är tyst i babygymmet. Bästa förutsättningar för lite datortid.
Så tittar man ner på det lilla barnet och möts av Blicken.
Det är ju kul det här att hon kan fokusera, men det var lättare att jobba innan hon tittade på mig med ett uttryck så argt som om hon hade lämnats ensam i en evighet.
torsdag 2 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så härligt att följa med i ert dagliga liv! Och vilka fina barn! Jag gör det ibland och sitter här med ett leende av kom-ihåg och igenkännarglädje.
SvaraRaderaGanolas fru
Kul att du följer oss. Jag älskar när bloggläsarna ger sig till känna!
Radera