Att klä på Sally är just nu en övning i tålamod, kreativitet och förhandling. Man blir irriterad, hon blir arg, det tar tid.
Men ibland har man tur. Häromdagen lyckades jag klä på henne medan vi pratade, utan att hon tänkte på vad som hände. Jag blev mycket nöjd att de fina gröna plyschbyxorna jag köpt äntligen kom till användning.
Sen när vi står i hallen på väg till förskolan stannar hon plötsligt upp, tittar ner och säger med lika delar förvåning och förskräckelse: "Mamma! Vad har jag för byxor?!".
Vi kan väl säga så här. Jag gör inte om det.
torsdag 23 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha! Hon är så observant den där, även om det tar lite tid ibland.
SvaraRaderaMm, alldeles för observant. Man får en tår i ögat och hon bara: vad är det mamma?
RaderaMan tar på lite läppstift och hon bara: Vad har du där?
Mycket roligt! Alltså som historia betraktat!
SvaraRaderaTack. Mindre roligt att den jättefina (och dyra) mysdressen från Moonkids bara ligger där i lådan. :)
Radera