Jag trodde nog jag skulle känna mig mer splittrad med två barn, än vad jag gör.
De har så klart väldigt olika behov, ibland krockar de, men ofta kan man ju ändå va med dem samtidigt.
Det enda riktigt svåra är att dubbelkrama. Först var Ebba så liten att man inte vågade bära båda två, nu är hon så stor att man inte orkar!
måndag 8 oktober 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
... jag hade kunnat bära ena, och sen krammat ihopa dem på mitten. tror jag hade funkat. får nog prova det på torsdag.
SvaraRadera