söndag 8 augusti 2010

vuxna gör sig inte på bild

Man kanske borde bredda bloggen.
Så tänker jag ibland. Jag kunde berätta om andra delar av livet.
Men så tittar jag igenom mina bilder och påminns om att jag inte kan fotografera någon annan än Sally.
Jag menar vad är det här?


En vy från Hamnkrogen, jo, men för övrigt. Inte bra. Och det här:


Alla fyra tittar in i kameran, men det är väl också allt.
Jag ska hålla mig till Sally. Det är helt klart.

vi gick till affären

Det gick så väldigt bra.
För första gången gick Sally hela vägen till affären, utan att åka vagn.
Vi träffade en katt, hittade sniglar. Sally bar hallonen. Det enda hon inte riktigt kunde förstå var varför hon inte fick öppna paketet. Varför måste man vänta till man kommer hem?


Öppa! sa hon. Öppa!
När det inte blev som hon ville la hon hallonen på marken med en blick som sa att hon inte tänkte gå ett enda steg till.

pinnstolar är inget för mig


När Sally var sjuk tidigare i veckan la hon sig till med en ny ganska slapp stil.
Nu betraktar jag henne som frisk, men stilen är kvar.

torsdag 5 augusti 2010

vem ska man bli arg på?

Klockan är två och jag öppnar dörren till trädgården för första gången på dagen och det är varmt där ute, 30 grader säger termometern. Varför har ingen sagt något?
Här har jag och mitt febriga barn gått rundor inne i huset i tron att det är dåligt väder.

onsdag 4 augusti 2010

med moster Ingrid

Mormodern tog med sig en extraperson som passare, moster Ingrid från Danmark.
Även om man inte ser ansiktsuttrycken så bra på det senaste mms:et, väljer jag att tolka den som att det går bra därhemma även i dag.
Men varför ser det ut som att bilden är från förritiden? Har mamma en stenålderskamera eller why?


mysigt i telefonen

Semestern är slut, men nya dagis är inte förrän nästa vecka.
I väntan på det passas Sally runt av släkten. En trivsam bieffekt är att jag får fina mms i telefonen lite då och då.


måndag 2 augusti 2010

mitt hår kommer bli så fint

Vi var på loppis i helgen. Jag köpte ett sminkbord. Jag har länge velat ha ett sånt.
I brist på eget rum har eget sminkbord seglat upp som ett villhaobjekt, en symbol för egen tid och plats. Nu när bordet står här hemma funderar jag bara på en sak, att jag inte sminkar mig.

Jag har sett framför mig hur alla mina krämer och hårklämmor och halsband ska stå fint på rad på mitt blivande sminkbord, möjligen med inspiration från mormors tid. Men det bör ju även sitta en person vid bordet.
Jag får väl borsta håret istället.
Det har jag inte heller gjort på länge.