söndag 21 november 2010

nalle/mamma, nästan samma


Det värsta Sally vet är när jag sitter vid datorn.
Men man ska inte ge upp.
I kväll accepterade hon plötsligt nya nallen som substitut för mig. Ett stort tack till kusinerna Malmberg som kom med nallen.

en var sur, en åt smör


Barn är bra på att känna av stämningar.
Ser man att mamma och pappa har fullt fokus på att sura kan man ju utnyttja tiden till nått vettigt, som att äta smör. I bästa fall är de så sura att de inte ens märker att allt smör plötsligt är slut.

fredag 19 november 2010

jag kanske sjöng fel sång


När jag hämtade Sally från dagis verkade hon lite skeptisk till det här med snön. Så jag började sjunga:
"Nu se det snöar, nu se det snöar, det var väl roligt hurra."
Inte så roligt alls att döma av minen jag fick av Sally.

torsdag 18 november 2010

nu har det vänt

Den segdragna febern är borta. Istället stod vi i dag med ett mycket frustrerat barn.
Hon tyckte att jag valde fel kläder, fel mat, sjöng fel sånger, byggde lego fel. Efter en lång dags färd mot kväll fanns det bara en sak att göra.


Köpa chips!
Vi slet upp påsen utanför affären och så var det som att all världens problem var borta.
Sen följde vid med och tittade på Anders och Amanda när de spelade tennis. I Olympiahallen fanns mycket att titta på för både mig och Sally. Bra slut på dålig dag.

måndag 15 november 2010

helt varm av uppmärksamhet


Först födelsedag.
Sen kalas för tvååringar.
Sen kalas för släkten.
Inte konstigt om man blir lite matt.
Inte konstigt om man får 39,8 graders feber.

morfar och Sally


Foto: mormor

lördag 13 november 2010

och folk köper så fina saker

Nu har Sally fyllt år två gånger och bara fina saker har hon fått.
Det finns ju mycket fint, sa Jenny, men jag håller inte med.
Det finns ju jättemycket skit.
De som känner Sally tänker alltid ut så fina och bra saker.
Som träpärlorna som man kan sortera så länge att familjen både hann äta klart och prata igenom säkert tre viktiga samtal.


Signe hade sin finaste klänning på sig på kalaset. Resten av besöken glömde jag tyvärr att fotografera, men de var jättefina de också.


En reflektion utanför ämnet (det är ju min blogg så jag får tappa vilka trådar jag vill), är att Sally och Amanda visst är lika om man tittar på formen på ögonen och munnarna.
Om inte annat tycker de lika mycket om varandra, vilket föräldrarna tycker är så fint att se (för att knyta ihop detta fintema).