roligt i hembygdsparken

De har hemligheter nu de små flickorna. Skrattar utan att säga varför.
Ska det vara så? Att mammorna ska lämnas utanför det roliga.
Ack och ve.

lite mera om Nice

Strandpromenaden i Helsingborg är jättefin, det är den verkligen, men när Ebba såg den i Nice blev hon mållös.

Jag också.

Sen var det ju det här med stranden. Stora stenar istället för sand. 

De gjorde förvisso ont utan badskor, men de letade sig inte in i varenda kroppsöppning. 

Bara i Ebbas mun, men de var tydligen goda. Salta och goda.  

Ur Ebbas perspektiv var det bästa med resan nog det här med två vuxna.

Två vuxna på en bebis. Så borde det vara jämt, tyckte Ebba och lassade in kramar och pussar så det borde räcka för en hel livstid.
Varför har ingen sagt att man kan ha det så här bra? undrade hon.

Ända tills det blev lite för mycket.

Tur då att underbart är kort.
För strax var vi åter på väg hem till storasyster Sally.
Och som vi längtade.
Nästan så man trodde man skulle gå sönder.
Men det gjorde vi inte.

klara, färdiga, nu cyklar vi!

stå-upp-resa till Rivieran

Om jag vetat att det fanns så många möjligheter att ställa sig upp hade jag inte behövt vara ett enda dugg nervös inför resan.
Lekplatser, stränder, uteserveringar, skötbord, flygplansstolar.
Ebba var helnöjd med Nice mest hela tiden.

nedräkning till Nice

Men! Jag får ju inte riktigt plats.

prövningens tid är här

Man kan säga att Sallys och Ebbas relation har gått från tender, love and care till att bli aningen mer mångfacetterad. 

Häromdagen kröp Ebba fram och rev sönder Sallys prinsessaffisch. 

Idag ställde hon sig upp och saboterade ett pyssel Sally gjorde.

Ebba är inte längre jättegullig utan dum JÄTTEDUM, om man frågar Sally.

  

ouppmärksam mamma

Idag har Ebba lekt med Eva igen, barnet som också föddes 29 december.
Jag trodde de hade kul ihop, men när jag tittar igenom bilderna är det mest Eva som ser glad ut.
Stackars Ebba, hon kanske inte ville låna ut sina saker. Och jag som inte ens frågade henne innan.