var ska jag sova?

Jag gillar att sova med mina barn. 

Jag tycker det är underbart att höra deras andetag när man vaknar på natten.

Mysigt att vara där när de vaknar. 

Dessutom praktiskt att slippa släpa sig in i ett annat rum alla gånger de har mardrömmar/ska kissa/vill ha välling.

Men ibland när jag ska gå och lägga mig kan jag känna att det vore schysst om de lämnade lite mer plats i sängen till mig. 

Bara lite.

stora tjejer och små

Vi var och mötte mitt gudbarn på skolgården när vi var i Stockholm.
Sally hade pratat i dagar om hur gärna hon ville träffa Malva.
Hon hade valt en speciell klänning att ha på sig. En som Malva nog skulle gilla.



När vi väl kom till skolgården var det lite osäkert huruvida Malva hade tid med Sally.  Det kändes i mammahjärtat när jag såg Sally stå där i utkanten av kompisgänget.
Men man kan ju inte tvinga en tioåring att leka med en fyraåring.
Som tur är är vände scenen kort därefter.
Verkligen tur. 

nej nej nej

Ebba säger mest nej nuförtiden. 

Kanske 800 gånger om dagen hör vi hennes nä, nä, nä!

 

Men det finns två säkra sätt att få henne att säga ja. 

Vill du bada?

 

Vill du borsta tänderna? 

Ebba visar vem som bestämmer

Jag har två gudbarn i Stockholm. 

Båda fick nya lillebrödrar i höstas. 

En av dem behövde passas en stund och jag var så stolt över Ebba som tog hand om honom så fint. 

Tills jag tittade lite närmare på bilderna. 

Inte konstigt han gjorde som hon sa.   

lite lika är vi allt

 

Ingen säger att jag är lik mina barn.

Det gör inget.   

Yttre likheter avgör inte om man känner samhörighet eller inte.

Ändå blir jag lite glad när jag för första gången ser en bild där Sally är lik mig som liten. Varför blir jag det?

(Okej att hon är mitt i en tugga.

Men likhet mitt i en tugga är ju också likhet.)

en stol på en hund

Om de stora barnen inte vill leka med mig får jag väl leka med hunden tänkte Ebba.

fine dining i Stockholm

Det finns mycket bra saker i Sthlm.
De har till exempel så bra kvällsmat.