blomma, blomma!

Juni är en svår månad på vår gata. 

Åtminstone om man vill ta sig hem snabbt från förskolan. 

Ser ni Ebba? 

 

Hon vill plocka alla grannarnas blommor innan hon kan tänka sig att fortsätta hemåt. 

En häggbuske har ganska många.

stan är full av vatten

Ebba och Eva. 

Födda samma dag, samma år. 

Varför vänta med att bada tills man kommer till havet? 

Det finns ju vatten utanför Knutpunkten också.

Och mammorna kan ju byta kläder på oss när vi blir blöta. Inga problem.

Men de stora barnen ville till havet för att bada.

Helt obekymrade om att det nog bara var fjorton grader kastade de sig i vågorna. 

Miriam, yngst i sällskapet, fick stanna i vagnen.

Och det såg ju inte helt oskönt ut det heller. 

mer utrymme för stök

Vi har gjort en lekhörna till barnen i deras sovrum.

Slängde ut byråerna och in med en matta och leksaker. 

Mest till Sally. Så hon kan få vara ifred från lillesyrran när hon känner för det. 

Jag blev väldigt nöjd. Sally också. 

Det jag inte tänkte på var att det förvisso gav oss en ny plats att leka på men också en ny yta att städa bort leksaker från. 

Jag lär svära mer än en gång över att Barbiesarna har fler skor än Imelda Marcos. 

förändring som förändring

Jag sa nyligen att jag ville förändra något i trädgården.

Helst utan att det skulle kosta något. 

Så kom en studsmatta körande från barnens faster. 

Då kändes det inte som läge att säga att en studsmatta kanske inte var just det jag hade tänkt pryda husets framsida med. 
Jag fick ju min förändring i alla fall.

(och till säkerhetsmedvetna läsare: vi ska köpa ett skyddsnät.)

förtrollad av jordgubbar

Ebbas napp har växt fast. Hon släpper den knappt för att äta.
Men idag hittade hon något bättre än nappen. Så gott att hon glömde sätta i den igen efteråt.

vi blir nog inget familjehem

Under våren har jag tänkt mycket på möjligheten att bli familjehem, alltså det som tidigare hette fosterhem.
Jag skulle gärna hjälpa barn med behov.
Men så kommer dagar som idag då jag upprepade gånger har tackat himlen för att jag inte har fler än två att ta hand om.
Halleda vilken dag.

Båda barnen var hemma med mig. Ebba i efterdyningarna av febersjuka. Sally för att hon inte kände sig bra i morse.
Sally blev snabbt jättepigg och började reta Ebba.
För att inte bli tokig valde jag att gå ut. Det skulle jag inte ha gjort.
Ebba skrek som en tok så fort jag försökte sätta henne i vagnen.
Sally ville bara sitta i vagnen vilket fick mig att skrika "du är väl ingen bebis".
På apoteket fräste jag så högt att jag var rädd att personalen skulle ringa socialen.
Speciellt arg var jag på Sally som man lätt blir på äldsta barnet fast att det yngre är mer krävande.
"Ebba har ju precis varit sjuk, du måste visa lite hänsyn" vrålade jag.

När vi kom hem fick Ebba frispel. Två gånger. Först över att jag tog av henne den genomblöta regnjackan. Den skulle tydligen vara på även inomhus .
Sen för att hon ville ha ketchup. "Chup, chup", skrek hon på köksgolvet. Kastade sig bakåt på stenplattorna, slet upp kylskåpet, helt tokig.

Sen kräkte Sally.
Då bad jag Anders komma hem.
Hur skulle jag ha gjort om jag haft ytterligare en! Och kanske en med jättebehov hela tiden.
Svårt. Vi får nog skjuta upp de här familjehemsfunderingarna tills Ebbas frispel försvinner.
För det gör de väl..? 

men det svänger snabbt

Ena stunden utslagen i soffan. Nästa innebandy med storasyster.
Ännu en påminnelse om att barn inte är små vuxna.