snö på skånebarn

För skånska barn är snö som knark.
Några flingor från ovan och de blir helt tossiga, vilda, hoppar runt i glädejfnatt.

Sen faller de ihop i en hög i soffan.

ps1. Jag har inte sålt nya uppdrag, men måste få blogga i alla fall.

ps2. När man ärver grejer kan det ju bli lite hur som färgmässigt, men kolla Ebbas nuvarande vinterkläder. Osedvanligt väl matchade. Är själv förvånad. Fleece från storasyster, overall från kompis, mössa från bonuskusin och vantar från Stadium.  

bästa leksaken

Jag har så mycket jag vill blogga om. Tankar, bilder, ord.
Men jag får inte skriva.
Mitt mål för januari är att sälja in uppdrag till mitt nya företag. Jag har till och med köpt en bok som heter "Sälj så det ryker!". Den är helt bisarr. Den vill att man ska byta ut vänner som inte gynnar ens företagande. Det kan man kalla en annan världsåskådning än den jag förespråkar.

Men jag får alltså inte lägga tid på bloggen förrän jag har sålt in minst ett uppdrag till. I väntan på det kommer gullebild på ett barn och en sax, kanske världens bästa leksak.
  

barnen och havet

Barnen älskar att vara vid havet. 

Jag tycker där är kallt.   

De plockar stenar. Lyssnar på vågorna. Bygger trollebroar i sanden.

Jag huttrar.

Ebba två år

Att fylla år direkt efter jul har sina sidor. 

Föräldrarna kan till exempel glömma att köpa födelsedagspresenter. Men det kan kompenseras genom att de stannar extra länge i leksaksaffären när de väl kommer på blundern. 

Skuld fungerar ju som bekant främjande för konsumtion.

julklapparna landade väl

Varje år tänker jag: den här åldern måste vara den bästa julaftonsåldern. 
Det verkar vara så kul med jul när man är liten.
Speciellt när man är fem år och får prick vad man önskar sig.
Prinsessklänning och melodifestivalskiva. 

inte liten på insidan

Hon må se liten ut, men hon känner sig bevisligen mycket stor, vår Ebba. För det hon oftast säger dessa dagar är:  

Ebba itte plass! (=Jag får inte plats).

Sägs ofta i högt tonläge, med förorättad röst. Till exempel när hon ligger mellan mig och Anders i dubbelsängen. Vi är hoprullade ute på varsin kant. Hon är utsträckt i mitten, ändå tycker hon sig inte riktigt få plats utan fäktar med armarna för att visa hur mycket mer plats hon behöver.

Ebba osså! (=Ebba också).

Så fort vi nämner något som ska göras utropas denna påminnelse. 

Som om vi brukar glömma henne hemma.

god jul allihopa