söndag 9 mars 2014
dåligt samvete för dålig plast
Vi har mycket dålig plast här hemma.
Det ger mig dåligt samvete.
Jag är inte helt värdelös. När jag köper nytt försöker jag tänka, som med tillbehören till det lilla köket. Där är mest trä, rostfritt och keramik.
Men sånt vi redan har är svårt att slänga.
Microvågsugnen är en av barnens roligaste saker. Och alla "mobiltelefoner" som kommer till oss.
För att inte tala om det lilla slottet med prinsessan.
Just gamla plastleksaker, tillverkade innan 2007 när man förbjöd ftalater, bör tydligen slängas.
Men jag kan inte. Slottet är dessutom Amandas, det är liksom både syskonkärlek och rolig lek på en och samma gång.
Samtidigt blir jag halvt stressad varje gång jag läser en ny artikel om gifter som är i plast. Om gifterna utsöndras kan de små barnen få hormonrubbningarna som stör fertiliteten. Det är ju fruktansvärt. Ändå kan jag inte slänga.
Idag beställde jag boken "Handla rätt för en giftfri barndom".
Vill man inte läsa en bok har tidningen Mama sammanfattat råden i en artikel.
måndag 3 mars 2014
söndag 2 mars 2014
torsdag 27 februari 2014
1, 2, 3, spread out!
En dag kommer jag att få en hjärtinfarkt av att den rosa pricken är femtio meter bakom, den svarta femtio meter framför.
- STANNA SALLY!
- KOM NU EBBA!
Vad är det med barn och deras förmåga att sprida ut sig?
Varför kan de inte bara gå rakt fram, i lagom tempo!?
Jag överväger att börja med dubbelvagn igen - och säkerhetsbälte så de inte kommer ur.
måndag 24 februari 2014
sportlov i Malmö
Jag och barnen har varit på minisemester i Malmö.
Det blev inte så mycket sportlov, mer konstlov.
På konsthallen kunde man hoppa.
Sen kunde man klättra utanför.
Hos mormor var brödet lite för hårt och nyttigt, tyckte Ebba.
Då gick mormor och köpte nytt. Hon ville bara läsa tidningen först.
Min systers födelsedag firades på libanesisk restaurang och på Moderna museet.
Minna var så gullig att vi nästan glömde hennes mamma.
Men det var nog okej.
måndag 17 februari 2014
två prinsessor i sovrummet
Om vi hade levt på ett slott i Frankrike under 1700-talet hade mina barn kanske sett ut såhär.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)