inget är som förväntan

Så här glad var Sally innan hennes mamma, det vill säga jag, lyckades välta pulkan så hon hamnade upp och ner i snön. Och innan hennes fingrar blev så kalla att hon skrek av smärta.
Fram till dess var det jättekul!

en envis ögonsjuka

Jag påminns om hur det var i början, när Sally var helt ny och inte hade anammat det där med sömn.
På natten klibbar ögonen igen av ögoninflammation så hon vaknar en gång i timmen. Hon ser inget, blir rädd, gråter efter bomull. Så man asar sig upp, baddar med vatten och sen är det lugnt en stund igen. De där mötena i natten är ändå lite speciella, nästan så jag blir en smula nostalgisk.

bara 35 kronor

Den rosa lilla korgen kostar ju bara 35 kronor. Och en fin skål för 40 danska är ju heller ingenting när man precis har fått lön. Eller hur Sally. Hon nickade uppmuntrande när jag shoppade loss i nätbutiken.
Jag antar att det betyder att jag nu får föra över de totalt 696 danska kronorna från hennes barnbidrag.

inga mer 14-timmars arbetsdagar

”Paaappa” hördes det i kväll i babywatchern när Sally tappade nappen upp i sovrummet.
Man jobbar två dagar och två kvällar i sträck och sen är det klippt. Inget mer ”mamma”. Först nallen, nu pappan.
I morgon är det nog dags för mig att bonda lite med barnet.

nalle/mamma, nästan samma

Det värsta Sally vet är när jag sitter vid datorn.
Men man ska inte ge upp.
I kväll accepterade hon plötsligt nya nallen som substitut för mig. Ett stort tack till kusinerna Malmberg som kom med nallen.

en var sur, en åt smör

Barn är bra på att känna av stämningar.
Ser man att mamma och pappa har fullt fokus på att sura kan man ju utnyttja tiden till nått vettigt, som att äta smör. I bästa fall är de så sura att de inte ens märker att allt smör plötsligt är slut.

jag kanske sjöng fel sång

När jag hämtade Sally från dagis verkade hon lite skeptisk till det här med snön. Så jag började sjunga:
"Nu se det snöar, nu se det snöar, det var väl roligt hurra."
Inte så roligt alls att döma av minen jag fick av Sally.

nu har det vänt

Den segdragna febern är borta. Istället stod vi i dag med ett mycket frustrerat barn.
Hon tyckte att jag valde fel kläder, fel mat, sjöng fel sånger, byggde lego fel. Efter en lång dags färd mot kväll fanns det bara en sak att göra.

Köpa chips!
Vi slet upp påsen utanför affären och så var det som att all världens problem var borta.
Sen följde vid med och tittade på Anders och Amanda när de spelade tennis. I Olympiahallen fanns mycket att titta på för både mig och Sally. Bra slut på dålig dag.

helt varm av uppmärksamhet

Först födelsedag.
Sen kalas för tvååringar.
Sen kalas för släkten.
Inte konstigt om man blir lite matt.
Inte konstigt om man får 39,8 graders feber.

morfar och Sally

Foto: mormor

och folk köper så fina saker

Nu har Sally fyllt år två gånger och bara fina saker har hon fått.
Det finns ju mycket fint, sa Jenny, men jag håller inte med.
Det finns ju jättemycket skit.
De som känner Sally tänker alltid ut så fina och bra saker.
Som träpärlorna som man kan sortera så länge att familjen både hann äta klart och prata igenom säkert tre viktiga samtal.

Signe hade sin finaste klänning på sig på kalaset. Resten av besöken glömde jag tyvärr att fotografera, men de var jättefina de också.

En reflektion utanför ämnet (det är ju min blogg så jag får tappa vilka trådar jag vill), är att Sally och Amanda visst är lika om man tittar på formen på ögonen och munnarna.
Om inte annat tycker de lika mycket om varandra, vilket föräldrarna tycker är så fint att se (för att knyta ihop detta fintema).

de gör så fina saker på dagis

Sally kom hem med ett födelsedagskort från dagis.
Bortsett från att de valde en bild där hon har munnen öppen och ögonen halvslutna... 
Visst är hon lite lik en sjörövarkung?

öga för väsentligheterna

Sally fick en fotobok av mig i går, bland annat med bilden ovan på henne och Dowen. Jag sa inget när vi bläddrade, lät henne kommentera. Vid nästan varje bild ropade hon glatt "Tally".
Förutom på den här som hon sa "Nea nutte".
Att snuttefiltar, som Linnéas pepparkaksgrej på stolskanten, är viktiga har nu etsat sig fast även hos Sally.

11 november 2010

Nu är Sally två år.
Hon blev ganska förvånad när vi väckte henne i morse. Speciellt över att Magnus var uppe så tidigt på morgonen.
Hon fick paket och sen ringde Linnéa videosamtal och sjöng grattis så fint att Sally hälsar att hon gärna får fortsätta ringa alla andra morgnar också.

klappa ekorren

Korre? Korre? Klappa!
Men den oempatiska ekorren hoppade vidare upp på trädstammen.

"om de får alla mina kakor..."

Amanda är hemma igen. Att säga att Sally har saknat henne och Magnus vore en underdrift. För att garantera att de aldrig mer ska försvinna så länge igen gör hon nu allt för dem.
Som att servera låtsaskaffe och kaka så fort de knäpper med fingrarna.

vad gör du Sally?

Aha, du klenar in kikärter i skärbrädan. Men då så.
Då fortsätter jag bara med maten här på min kant.

message for the Gambia

Amanda vill ju bli informerad om alla förändringar här hemma så här följer en rapport från ett av de mer synliga områdena, våra frisyrer.
Jag har inte klippt mig på länge, inte heller färgat håret. Men utväxten är under kontroll.
Pappan i huset har sin vanliga frisyr, men lite mer orakat skägg.
Den stora förändringen är Sally som häromdagen började med tofs. Obs, bara en eftersom hennes tålamod inte räcker till två.

Hon har inte slutat använda glasögonen, de tar bara liten paus ibland på kvällen vilket jag tycker är okej och anders också. De är oftast på. Och nappen.
Bortsett från det är vi oss nog prick lika.

mycket med orden

Jag: Men snutte, trillade du ner från soffan?
Sally: Min nutte (= hennes nuttefilt).

Det finns ett ord för den här fasen i språkutvecklingen, kanske lexikografisk. Någon som vet?
Annars är associationsdialogerna på stark frammarsch, som när tåget kör förbi utanför huset.
Sally: Tåg
Jag: Det kanske ska till Malmö.
Sally: Linnéa
Jag: Eller så ska det till Göteborg

Sally: mormor

Ser sen fram mot Linnéas fina (och roliga) fas:
Vuxen: Det var fantastiskt god mat.
Linnéa: Får man säga fantastiskt.
Vuxen: Va?
Linnéa: Får man säga fan-tastiskt.