Så här glad var Sally innan hennes mamma, det vill säga jag, lyckades välta pulkan så hon hamnade upp och ner i snön. Och innan hennes fingrar blev så kalla att hon skrek av smärta.
Fram till dess var det jättekul!
tisdag 30 november 2010
inget är som förväntan
Så här glad var Sally innan hennes mamma, det vill säga jag, lyckades välta pulkan så hon hamnade upp och ner i snön. Och innan hennes fingrar blev så kalla att hon skrek av smärta.
Fram till dess var det jättekul!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
uj uj uj stackars små fingrar. Man behöver fårskinn och vargskinn för att klara sig i denna den nya istiden.
SvaraRaderaMen det är vackert när solenn skiner.
kram från mormor
Ja så jättefint ute.
SvaraRaderaOch jag hittade ett par bättre vantar i lådan, de skickades med till dagis dit Sally återvände efter sju dagar hemma. Sju! För en envis ögoninflammation. Helt galet.